Det var riktigt skont att komma ut och gora nagot sjalv idag, aven om det bara var att aka till nagra affarer (se tidigare inlagg fran idag), kanns som om jag inte gjort det pa lange. Jag kan ibland kanna mig ratt isolerad har eftersom det kanns som om jag inte kan gora nagot utan att Michael ar med (med undantaget att aka till the mall och de stallen som ar precis i vart neighborhood). Absolut inte pa grund avhonom, utan pa grund av att jag inte kanner mig saker. Det finns valdigt manga bad neighborhoods/ghetton/hoods har i Houston-omradet dar det hander sa himla mycket skit varje dag (stenkastning i Tensta slang dig i vaggen, nu menar jag folk som blir mordade etc), och aven om jag aldrig skulle komma pa tanken att aka dit sjalv, sa maste man oftast aka forbi dem om man ska ta sig fran A till B. Inte sa kul om bilen gar sonder pa vagen... Jag trivs bra har, det ar inte det, men det kanns anda som om jag har forlorat lite av min independence. Forra veckan ville jag till exempel ga pa ett informationsmote angaende credit och huskop. Michael jobbade, jag var ledig, men motet skulle hallas inne i Houston i ett omrade som i sig var okej, men lag precis bredvid ett omrade som inte var okej, sa jag valde att skippa att ga. Visst, det var bara ett informationsmote, ingen big deal i sig, men sjalva kanslan av att faktiskt vara 26 ar och inte kunna ga pa ett mote for att min fastman ar pa jobbet och inte kan folja med och make sure that I am safe ar faktiskt inte sa kul. Don't get me wrong, jag ar hur tacksam som helst just for att han alltid make sure that I am safe, men det ar anda lite tonaring-igen-kansla. Jag kande aldrig sa i Boston, kanske for att jag kande till staden battre, men aven kanske for att jag inte visste vad som egentligen forsegick overallt.
Michael har ju spenderat hela sin uppvaxt har i Houston i olika riktigt bad neighborhoods, och efter att han berattat vad som verkligen hander on a daily basis sa har jag insett hur farligt det kan vara att befinna sig dar, vilket gor att jag inte vill aka nagonstans sjalv utan honom. Vet inte riktigt vart jag vill komma med att skriva om det har mer an att bara skriva av mig och kanske poangtera att det hade varit trevligt att bo nagonstans dar man kan kanna sig mer saker i sina surroundings, men samtidigt vill jag inte lata for negativ och otacksam da jag vet att Michael gor allt han kan for att jag ska ha en bra vistelse har (thank you, baby). Ingen stad/plats ar perfekt och egentligen galler det att gora det basta av det om man ska nagon chans att trivas, sa det ar val det jag far kora pa istallet. Det finns manga valdigt fina omraden har ocksa (vi bor i ett utav dem, mamma du behover inte oroa dig), sa det ar absolut inte bara ghetton sa langt ogat nar ;) det ar bara mer extremt at bada hall har an vad jag nagonsin upplevt tidigare vilket gor att man maste vara mer forsoktig med var man befinner sig.
Michael har ju spenderat hela sin uppvaxt har i Houston i olika riktigt bad neighborhoods, och efter att han berattat vad som verkligen hander on a daily basis sa har jag insett hur farligt det kan vara att befinna sig dar, vilket gor att jag inte vill aka nagonstans sjalv utan honom. Vet inte riktigt vart jag vill komma med att skriva om det har mer an att bara skriva av mig och kanske poangtera att det hade varit trevligt att bo nagonstans dar man kan kanna sig mer saker i sina surroundings, men samtidigt vill jag inte lata for negativ och otacksam da jag vet att Michael gor allt han kan for att jag ska ha en bra vistelse har (thank you, baby). Ingen stad/plats ar perfekt och egentligen galler det att gora det basta av det om man ska nagon chans att trivas, sa det ar val det jag far kora pa istallet. Det finns manga valdigt fina omraden har ocksa (vi bor i ett utav dem, mamma du behover inte oroa dig), sa det ar absolut inte bara ghetton sa langt ogat nar ;) det ar bara mer extremt at bada hall har an vad jag nagonsin upplevt tidigare vilket gor att man maste vara mer forsoktig med var man befinner sig.
Vet vad du menar...Nar jag och min man forst flyttade vi ihop sa bodde vi valdigt nara (om inte i) ett riktigt daligt omrade. Jag vantrivdes och stod ut i ca 6 manader innan jag sag till att vi flyttade. Jag brukade ta promenader i omradet (jag gillar att ga) och det vackte tydligen mycket uppmarksamhet att nagon promenerar (?) sa det fick jag sluta med. Som svensk ar man sa van att vara sjalvstandig och att upptacka att man helst ska ha sin karl med sig....nej nej nej. Inte roligt!
SvaraRaderaAven om jag rent sadar kande mig sakrare att ha min man med sa vackte det en himla massa unwanted uppmarksamhet (svart kille, vit tjej, du vet sakert vad jag menar, manga folk ar forbannade idioter i detta landet) sa det gjorde det hela inte mycket battre. Det enda tipset jag kan ge ar skaffa pepparspray :P Det gjorde jag, har sluppit anvanda den hitills.