Skratta eller grata ganger tre

Idag har varit en valdigt handelsefull dag, och aven en dag med valdigt konstiga sammantraffanden. Jag tror jag kan rakna till hela tre vet-inte-om-jag-ska-skratta-eller-grata tillfallen. I alla fall, recap av dagen, here we go:

Jag borjade morgonen med en internship interview for en accounting firm, det kandes faktiskt som om den gick helt hyfsat, sa so far so good. Kommer till jobbet efter intervjun och gar in pa USCIS hemsida da jag insett att jag ka kolla statusen pa alla applications som jag skickat in. Jag gick mest in for att se om koderna jag fatt verkligen funkade, men ser da att min green card ansokan kom fram redan den 20:e februari, inte den 27:e som det stod pa USPS hemsida. Jag har alltsa stressat ihjal mig och telefonterroriserat helt i onodan i en hel vecka. Skratta eller grata?
Snabbspola tills jag ska aka fran jobbet till min night class. Eftersom jag just idag hade glomt min vattenflaska sa svepte jag ett helt glas vatten precis innan jag akte i hopp om att jag inte skulle bli torstig pa ett bra tag. Jag ringer Michael och sager att vi kan ta en snabb Subway date eftersom jag kommer ha lite extra tid innan min lektion borjar da jag gick en halvltimme tidigare fran jobbet. Tyvarr har dock nagon bestamt att de ska mala strecken pa motorvagen just idag, i rusningstrafik, sa en stracka som vanligtvis tar mig 35 min att kora tar idag nastan 2 timmar (trafikstockningar pa denna stracka hander typ tva ganger om aret). Ingen Subway for mig, jag kom forsent till lektionen, men varst av allt, jag var SA kissnodig att jag trodde att jag skulle sprangas, tack vare att jag svepit det dar vattenglaset precis innan. Jag har nog aldrig varit sa kissnodig i hela mitt liv forut  och det gjorde verkligen ont, det enda som raddade mig fran att inte kissa i bilen var nog att jag skulle vara tvungen att sitta i ett klassrum i tre timmar efterat samt tanken pa en stinkande kissbil, hehe. Jag svanger i alla fall ANTLIGEN in i parkeringshuset och far typ andas djupt for att koncentrera mig pa att halla mig nar jag borjar ga-springa mot byggnaden. Pa vag in mot toan (aaahh, nastan dar) moter jag en av accounting professorerna jag haft i en tidigare kurs iford sin graduation gown och hon stirrar konstigt pa mig. Hon ropar sen pa mig (visste inte ens att hon kom ihag mitt namn) och sager att hon kommit till mitt klassrum for att "tap" mig (typ klappa pa axeln) som en inbjudan till Beta Gamma Sigma, ett business honors society som bara de studenter med 10% hogsta betygen blir inbjudna till. Hon sager ocksa att vi kan ga tillbaka in till klassrummet tillsammans for att gora ritualen framfor alla i klassen. Det var ju en jattetrevlig overraskning, men mitt toabesok da?! Skratta eller grata liksom? Jag haller ju pa att do av sprucken urinblasa typ, men nu kan jag ju inte saga till henne att "jag maste bara ga pa toa forst", sa vi gar forbi toaletterna (AAHH) och in i klassrummet, dar min professor avbryter hela forelasningen for att jag ska bli fotad med de bada professorerna framfor hela klassen. Inte stelt alls, och allt jag kunde tanka pa var att fa ga pa toa. Efter bilderna var tagna sa satte jag mig automatiskt pa min plats och professorn borjade undervisa direkt igen, och tanken pa att direkt resa mig och ga pa toa och stora hela klassen for andra gangen inom loppet av 5 minuter kandes inte speciellt rolig. Efter tio minuter kunde jag dock inte halla mig och var bara tvungen att ga... ANTLIGEN!!
Under fem minuters rasten vi far senare kollade jag igenom informationen angande Beta Gamma Sigma och ser att for det forsta sa betalar the dean of the college of business administration min avgift for att ga med (yay) och for det andra ska det hallas nagon fancy bankett en fredagkvall i mars for alla nya medlemmar. Jag som inte brukar vara sa intresserad av skolaktiviteter kande att just denna skulle det faktiskt vara kul att ga pa, typ fancy date night med Michael. Speciellt eftersom han ar ledig fredagar och skulle kunna komma. Trodde jag, ja. Jag ringer och berattar for honom och far da reda pa att det ar just den dagen han ska vara i Tennessee for en musikgrej som han jobbar pa. Alltsa, sen vi traffades har han aldrig rest nagonstans utan mig (och vi har knappt rest nagonstans alls tillsammans), men just denna dag ska han alltsa vara out of state. Skratta eller grata liksom?
Pa det stora hela sa var det i alla fall fler positiva an negativa upplevelser, sa det var nog en helt okej dag anda :)

Snabb Update: YAYY!!

Maste bara uppdatera lite snabbt. Mitt green card application package skulle ha blivit delivered forra mandagen, men icke. Efter att ha vantat snallt i nagra dagar och sen brakat med USPS och terroriserat dem tva dagar i rad (sa irriterande foretag, man far olika information beroende pa vem man pratar med varenda gang) sa fick jag 4 SMS och 4 email fran USCIS igar klockan 23 om att min application kommit fram. Skum tid att fa meddelanden fran en govermental agency pa, but who cares, jag var sa lattad da jag redan borjat tanka i banorna att behova skicka in en ny ansokan. 

Thanks Hubby!!

Thanks hubby for finding my lost debit card, det lag langst bak i garderoben. Michael har en dold talang, namligen att hitta borttappade debit/credit cards. Detta var alltsa inte forsta gangen. Det hander med jamna mellanrum att han inte kan hitta sitt debit eller credit card och nar jag klagar och sager nat i stil med "You lost your card again?!" svarar han alltid med "I never lose my card, I just misplace it". En gang hade han tappat bort sitt kreditkort nar han varit och tankat, och efter att ha letat igenom hela lagenheten och bilen utan resultat sager han att han tror att han vet var det ar och kor ivag med bilen. En kvart senare kommer han tillbaka med kortet i handen och det visar sig att han hittat det i diket langs vagen till macken. Eh, hur han hade "misplaced it" dar och hur han ens visste var det lag har jag ingen aning om (dikena har ar typ en meter djupa och valdigt breda), men hittade kortet gjorde han!

Dagens stressmoment

1. Min green card ansokan har fortfarande inte kommit fram. Det star pa postens hemsida att de forsokt leverera I mandags men att ingen var dar for at skriva pa. Skit. Skulle inte valt att skicka certified utan bara vanligt...
2. Mitt debit card ar borta. Sist jag hade det var I tisdags kvall nar jag kopte godis pa macken. Ugh.
3. Jag har sa otroligt mycket att plugga nu att min tredagars helg I princip inte kommer besta av nagot annat an just plugg om jag vill klara mig igenom dessa kurser med hyfsade betyg. Piss piss piss.

Saja, nu kanns det iaf lite battre efter att fa ha klagat!

Plugghelg

Helgen har for min del agnats mest at att plugga och det har kants ratt segt. Jag trodde (mer onsketankande kanske) att sondagen skulle bli hyfsat fri fran plugg men har istallet fatt sitta hela dagen  och kvallen med managerial economics och cost accounting... Jag lyckades precis ta mig ut for forsta gangen idag runt nio-tiden for att ga till macken och kopa lite godis, men det ar den enda kontakten jag haft med omvarlden idag (forutom lite skype med mamma och sms:ande med Linea). Jag onskar att de kommande tre veckorna kan snabbspolas sa att spring break kunde vara har redan. Inte for att jag ska gora nagot speciellt (sa roligt ska vi inte ha det, jag ska jobba), men just nu kanns tanken pa att "bara" fa jobba i en hel vecka riktigt skon! Igarkvall tog jag dock en liten paus och bara slappade med Michael. Vi borjade kolla pa "Django" och den var valdigt bra. Jag hade inte forvantat mig att den faktiskt skulle ha roliga scener ocksa, utan trodde mer att den skulle vara superserios rakt igen. Vi somnade dock i mitten av filmen sa vi ska kolla klart ikvall. Sorry for ett valdigt trist inlagg, men tyvarr har helgen inte varit mer intressant for min del ;)

Let the Wait Begin!!!

Idag skickade vi ANTLIGEN in ansokan om att andra min status till permanent resident och ansokan om green card! Som ni ser pa bilden sa blev det en hel del forms och dokument att skicka med. For att inte tala om de $1,500 som det kostar att ansoka... Nu vill jag inte jinxa det hela (i fall att jag gjort nagot fel), men jag kanner mig ratt stolt som klarade av att fixa allt utan hjalp av en advokat. For ovrigt tog kontrollmanniskan inom mig over och jag vagrade aven att lata Michael gora nagot alls, forutom att skriva under dar han behovde, hehe. Kandes sakrast sa ;) Enligt postmannen skulle paketet komma fram i Chicago pa tisdag, och sen borjar alltsa den omtalade vantan... Hoppas, hoppas, hoppas att varat case gar hyfsat smidigt, men det finns det ju som sagt inga garantier for.

Tankte aven passa pa att tacka for alla intressanta kommentarer jag fick angaende inlagget om hur man tilltatar sina amerikanska svarforaldrar. Tror jag kan dra slutsatsen att det ar valdigt olika i olika familjer, vilket verkar paverkas mycket av var nagonstans i landet man bor. Som vantat ar folk mer artiga och formella har nere i sodern an i andra delar av landet. Interesting!

Online class lecture

Jag har alltid varit skeptiskt mot online classes och alltid undvikit dem om jag kunnat. Jag borjar fundera pa om det var ett misstag... Den har terminen tar jag tva onlinekurser och det ar ju sa convenient! Pa min skola har professorn spelat in the lecture sa man kan kolla pa den hemma I soffan/sangen/pa Starbucks etc, och bast av allt; ar det nagot man inte hinner anteckna eller inte riktigt forstar sa ar det bara att spola tillbaka och lyssna/kolla igen! Dock verkar det variera lite fran skola till skola, jag har tagit ett par onlinekurser pa the local community college och da fanns det inga videor eller lectures att tillga, bara boken och uppgifter att losa vilket ju gjorde kurserna lite svarare och trakigare.

Amerikansk artighet

Idag under middan med accountingfirman kom vi in pa amnet hur man tilltalar sina svarforaldrar (det var ingen formal dinner utan valdigt avslappnad stamning). Har i USA, och speciellt i Texas, forvantas man ju vara artig pa ett helt annat satt an hemma i Sverige. Till exempel kallar man folk som man inte kanner for ma'am och sir, och har nagon en PhD-utbildning kallar man honom eller henne for Dr. + efternamn (typ Dr. Johnson). De har artighetsfraserna forekommer aven i hemmet, till exempel kallar Michael sin mamma ma'am och sin styvpappa sir ibland. Nar jag bodde i Boston kandes detta fenomen inte lika vanligt som har down south, men jag kan ha fel.

I alla fall, under middagen kom alltsa fragan upp: Hur tilltalar du dina svarforaldrar? Aven fast vi som diskuterade var forlovade/gifta/hade varit tillsammans lange sa holl vi alla med om att det kandes stelt och respektlost att kalla svarforaldrarna vid fornamn och det vanligaste var att anvanda Mr and Mrs + efternamn och att saga ma'am och sir. Eftersom Michaels mamma inte ar gift sa kan jag inte anvanda Mrs. (duh), men kallar henne Ms. Jackie och forsoker saga ma'am sa ofta som jag kommer ihag. En annan sak som ar ratt vanlig har ar att kalla sina svarforaldrar for "mom" and "dad" vilket Michael kallar mina foraldrar ibland, jag provade att kalla svarmor for "mama" en gang, men det kandes alldeles for stelt sa jag slutade, haha. I Sverige ar det ju mycket lattare, man behover aldrig tanka pa hur man ska tilltala nagon, fornamn funkar alltid!

Sa, till dagens fraga: Hur tilltalar ni era amerikanska svarisar??

Mardi Gras

Pa bilden nedan ser ni en valdigt serios (not) hubby med fangsten fran Mardi Gras I lordags. En av grejerna man gor pa Mardi Gras ar tydligen fanga halsband som de I paraden slanger till de som tittar pa. Nu ska jag satta mig och plugga och finslipa CV:t. Imorn blir en busy day med jobb, exam, lektion, mer jobb, career fair och Beta Alpha Psi mote plus middag. Langtar redan till imorn kvall nar allt ar over, hehe.

Officiella Brollopsbilder

Har antligen fatt tummen ur och laddat upp brollopsbilderna pa facebook som fotografen tog pa oss, sa da ar det ju lika bra att jag lagger upp dem har med.

Managerial Econ + Mardi Gras

Jag har pluggat hela morgonen och tog precis ett quiz i min managerial economics class. Jag tar kursen online och var forst lite orolig eftersom jag tycker att economics ar ett valdigt intressant men aven confusing amne (sorry for svengelskan, orkar inte tanka just nu), men hittills har det gatt bra. Nu har jag ungefar en timme pa mig att gora lite nytta innan jag ska borja gora i ordning mig for kvallen. Vi ska namligen till Galveston dar det ar Mardi Gras firanden med parader och grejer, det blir min forsta gang sa det ska bli kul! Firas Mardi Gras i andra delar av USA eller ar det mest har down south?

Bilder fran google.

Going Natural

I ungefar ett ars tid har jag haft gelnaglar, men igar bestamde jag mig for att ta en paus da mina riktiga naglar anda kan bli hyfsat langa. Mina riktiga naglar har dock blivit valdigt tunna efter att ha haft fake-naglar ovanpa sa jag maste vara lite forsiktig nu sa att de inte gar av (kanner jag mig ratt kommer sakert minst en av dem ga av inom loppet av en vecka, hehe). Jag valde att gora Shellac istallet for "bara" vanligt nagellack, da det sitter kvar langre.

Jag tycker resultatet blev bra. Jag "var tvungen" att valja en diskret farg eftersom det ar career fair pa skolan pa tisdag och det kandes inte sa passande att komma till den med varsta glitter- eller neonnaglarna, men nasta gang blir det en roligare farg! 

Thank you baby!

Jag kom precis hem efter att ha haft lektioner och jobbat bokstavligt talat hela dagen och guess what, HELA lagenheten var superstadad!! THANKS BABY!! Nar jag pratade med Michael mellan jobbet och skolan namnde han att han hade stadat lite, men jag tog det med en nypa salt med tanke pa att han for tva mander sen inte ens visste att vi hade en dammsugare. Vi har bott i lagenheten i ett och ett halvt ar och kopte den precis nar vi flyttade in... Med andra ord, han ar inte den i huset som stadar utan mer den som stokar till (enligt nagging wife, hehe). Fatta chocken att komma hem till ett skinande rent hem med till och med soffoverdraget (hur sager man couch cover pa svenska?) var tvattat!! Dock maste det varit jobbigt for han lag och sov med tv:n pa hogsta volym nar jag kom hem...

Nu ska jag antingen a) kolla pa en av mina online lectures for en av mina onlinekurser eller b) lasa bloggar och sen satta pa netflix och kolla Army Wives (ny favvoserie btw). Med tanke pa att jag akte till jobbet klockan 7 imorse och inte kom hem fran min sista lektion forran 9 pa kvallen tror jag det lutar mot det sistnamnda!

God Morgon!

Har precis vaknat efter en 14 timmars skonhetssomn, kanner mig utvilad men ocksa sadar harligt seg som man alltid gor nar man sovit lange. Det var i alla fall valbehovligt och eftersom jag ar ledig pa onsdagar sa hade jag tankt att fa en massa grejer gjorda idag. Har precis gjort ett homeowrk/quiz online och ska nu satta mig och ta tag i green card ansokan pa riktigt da det inte har funnits tid for den alls de senaste tva veckorna. Jag tror att vi har samlat pa oss nastan alla dokument som ska bifogas (passport pics, bilderbevis pa att vi faktiskt ar tillsammans, gemensamma konton och kontrakt, bevis pa Michaels inkomst, min medical exam osv. Jag har dock inte fyllt i nagra av the documents (I-130, I-485 etc) eller organiserat ansokan alls, sa det far nog bli till att goras idag.

Fraga till er som redan ansokt: For att bevisa ett bonafide marriage, skickade ni med en massa records pa telefonsamtal, mail, chat etc? Vi pratar i telefon sakert 10 ggr dagligen men det och har gjort det i tva ars tid nu, det kanns liiiite overdrivet att skicka in alla de papprena. Jag skrev ut en manad for typ ett ar sedan och den senaste manaden, tror ni att det racker? Hur gjorde ni?

Sahar allert ser jag ut efter 14 timmars skonhetssomn, kanske behover jag 14 till...?

Desperation + Jackpott

Veckan har verkligen swishat forbi i 180 kanns det som. Jag kanner att bristen pa egentid borjar satta sina spar da jag verkligen inte har nagon tid over for mig sjalv mellan skolan, jobbet, valpen, fixa med immigrationspappersarbetet etc. Jag ar en san person som "laddar batterierna" genom att vara helt sjalv och typ bara vara, kolla pa TV, hanga framfor datorn, lasa en bok, ga och shoppa osv i min ensamhet. Kan lata konstigt kanske, but that's me. Nu har det inte varit nagon tid over till det pa sakert en manad och jag borjar nastan bli lite smatt desperat. En sak som vi kommit fram till efter att ha skaffat Rhino ar att vi INTE ska ha barn an pa ett tag i alla fall...Herregud vilken tid och vilket jobb det kravs att ta hand om nagon som ar totalt beroende av en! I know, I know, det ar inte direkt breaking news, men vi har insett det pa ett helt annat satt efter denna valpupplevelsen.

Angande green card processen sa har jag antligen fatt lakarundersokningen/vaccinerna godkand. Det tog bara tva veckor och lite borttappade blodprov och felskrivna datum... Igar var vi ocksa och filed vara income taxes and let me tell you... En normal heltidsinkomst (hans) + en sucky deltidsinkomst (min) + tuition expenses + married filing jointly = en skatteaterbaring pa all skatt vi bada betalat under hela aret. Jackpott, eller vad!!!?? Aven om man kanske kan ifragasatta systemet (sjukt att ingen av oss behover betala skatt pa ett helt ar, valdigt mycket i detta land skulle kunna forbattras om folk bara betalade lite mer skatt etc etc) sa tanker jag vara sjalvisk och inte gora det den har gangen! Jag ar fattig student och tanker njuta av varenda dollar som kommer tillbaka in pa kontot. Pengarna kommer inte forran i mitten av mars, men jag har redan borjat planera vad jag vill kopa for min "halva", bland annat en dyr vaska som annars inte hade fatt plats i budgeten! :)