Our Story

Som jag skrev tidigare tänkte jag berätta historien om hur Michael och jag träffades, sååå här kommer den.

Under mitt år i Boston som au pair hängde jag och mitt tjejgäng ibland med ett killgäng som vi kallade "the Colombians" eftersom de flesta av dem var från Colombia. När jag sen kom tillbaka till Boston för att plugga blev det inte av att jag hängde med the Colombians längre, delvis för att jag verkligen ville satsa på skolan men också för att jag var den enda i mitt tjejgäng som var kvar i Boston så det kändes kanske inte så lockande att åka och hänga med alla killar själv. Anyway, en av the Colombians kompisar, visste tydligen vem jag var (men jag kommer inte ihåg att jag träffat honom). Vi kan kalla honom N. N jobbade nu på samma jobb som Michael och en dag på jobbet när dom hade tråkigt och var inne på facebook gick N in på min sida och sa åt Michael att skriva till mig eftersom jag var such a perfect girl. Först ville han inte eftersom jag ju var en complete stranger, haha, men N fortsatte att gå in på min sida och säga till Michael hur "perfekt" jag var varje dag, och tillslut lyckades han övertyga/hjärntvätta honom till att skriva (detta har Michael berättat i efterhand).

Det som är så konstigt är att jag vanligtvis aldrig svarar på facebook när någon jag inte alls känner skriver till mig, men av någon anledning gjorde jag det den här gången. Nu i efterhand är jag SÅ glad att jag gjorde det, är även glad att N "tvingade" Michael att skriva till mig, haha. I alla fall började vi prata på facebook, men det var inte någon "Hej, hur mår du?" "Bra. Själv då?" "Bra. Vad gör du?" osv konversation, utan vi skickade verkligen långa meddelanden fram och tillbaka, om allt mellan himmel och jord och typ 20 stycken om dagen. Efter att vi hållit på så i ett par dagar tyckte Michael att han kanske kunde få mitt telefonnummer så vi kunde höras lite smidigare, och det fick han. Vi fortsatte prata varje dag och efter en vecka eller så bestämde vi oss för att vi skulle träffas eftersom han ville take me on a date. Jag kommer ihåg att det var en fredag och jag hade inga lektioner den dagen men han var tvungen att jobba på eftermiddagen och kvällen, så vi möttes upp i the Boston Common och gick till PF Changs och åt lunch. Michael var så nervös att han var tvungen att ta en drink som råkade vara så stark att blev tipsy, lol (detta märkte inte jag då, utan det har han också berättat i efterhand). Efter lunchen gick vi bort till the Prudential Center (ett shopping mall) men tror inte ens att vi gick in i en enda affär för vi var för upptagna med att prata, haha.

Nästa dag träffades vi igen, han kom och hämtade upp mig och vi åkte och spelade biljard (jag vann hehe) och sen åkte vi till Cambridge och käkade på IHOP. Vi hade hur kul som helst och det kändes bara SÅ rätt. Sen kom finals week och jag var asupptagen, och sen på fredagen åkte jag hem till Sverige för att fira jul i tre veckor. Även fast vi bara träffats två gånger dittills höll vi kontakten varje dag när jag var i Sverige via Skype, AIM och facebook. När jag kom tillbaka till Boston i januari träffades vi samma dag och bestämde då att det var vi två från och med nu. Inget har nånsin känts så rätt och naturligt, men jag tror faktiskt vi båda var lite chockade eftersom vi är så olika som personer och dessutom har så olika backgrounds. Jag från lilla oskuldsfulla Stockholm, Sverige och han från the ghettos of Houston. Men när det är rätt så är det rätt, och även om det låter töntigt så tror jag verkligen att vi var meant to be. Vi är från två helt skilda platser i världen, men ödet förde oss båda till Boston av olika anledningar, and I finally got to meet my soulmate :)

Innan jag träffade Michael hade jag aldrig riktigt trott att jag skulle gifta mig nån gång i framtiden. Dels för att jag inte trodde jag skulle hitta någon som jag skulle ville gifta mig och dels för att jag inte trodde att nån skulle stå ut med mig hela livet heller, haha. Nu har jag inga som helst tvivel om att jag vill spendera resten av livet med Michael och uppleva allt som det innebär med honom. Jag har aldrig träffat någon som skulle göra vad som helst för att göra mig lycklig och som älskar mig så som jag vet att han gör. Han är min bästa vän och mitt allt och jag är så tacksam att få vakna bredvid honom varje morgon.

I Love You Baby