CPA Exam Here I Come

Antligen har min Application of Intent for att ta the CPA exam gatt igenom (tog nästan ett ar - otroligt irriterande da allt jag behövde gora var att skicka in mina betyg men de lyckades alltid "komma bort", sa jag fick skicka in dem fyra ganger, ugh). Idag kopte jag allt study material vilket gick pa $1,340, typ 10.000kr. Harligt (not)! Som tur ar betalar jobbet tusen dollar sa jag behövde bara betala mellanskillnaden. For er som inte ar sa insatta ar the CPA exam nagot manga accountants tar for att bli Certified Public Accountants. Nar man har klarat alla fyra delar av provet (samt en hel del andra kriterier) har man fortfarande samma arbetsuppgifter, men man har liksom ett "bevis" pa att man vet vad man haller pa med. Dar jag jobbar (en public accounting firm) maste man klara the CPA exam inom en reasonable time frame fran det att man borjat och de flesta forsoker fa det gjort under de tva forsta aren. Jag hittade detta citat fran accountingtoday.com angående svarighetsgraden pa provet:

"The CPA test is one of the most difficult professional credential examinations where the average passing rate is one of the lowest in any professional qualification test. To put things in perspective, consider that the pass rate in the early 2000s was approximately 30 percent. More recently, however, the pass rates have hovered near the 50 percent mark. This is a big improvement in the trend, but still a very low rate when compared to similar professional examinations, such as the bar exam that lawyers are required to pass before practicing law".

Jag har hort att the bar exam ar riktigt svar, sa det kanna ju inte sa betryggande att detta tydligen ska vara svarare? Oh well, det ar bara att kora pa. Jag ska borja plugga imorn och planerar att ta Business Environment and Concepts-delen i slutet av november da de rekommenderar att man pluggar 20 timmar i veckan i 6 veckor inför den. Wish me luck!! 

No Life

Ja, det har ju som sagt varit valdigt mycket med jobbet de senaste veckorna och det kanns som om jag bara bloggar om jobbet, de fa gangerna jag faktiskt kommer till skott. Det kan dock forklaras med att mina dagar ser ut pa foljande vis: aker till jobbet runt 7:30 am, jobbar 11-12 timmar, kommer hem runt 9 pm trott som ett as och kanske orkar laga mat innan jag somnar, hehe. Lordagar ar ocksa obligatoriska during busy season, aven om man "bara" maste stanna till 4-5 pm och som sagt ibland aven sondagar. That being said, jag har inte haft tid alls att blogga eller knappt lasa andra bloggar, sa nu ska jag passa pa en snabbis innan mannen kommer hem. Jag ar ashungrig och vill ga ut och ata men hans mobil ar dod sa jag vet inte nar han kommer hem. Hur irriterande?? Hehe.

Forresten kanske det ar pa tiden att jag berattar lite mer ingaende om vad jag egentligen jobbar med, om det nu skulle vara sa att nagon ar intresserad av vad man gor pa en skatteavdelning pa en revisionsbyra... (Tveksamt, men jag kor pa anda, hehe). I stora drag forbereder (detta kan ju bara inte vara ratt ord pa svenska, later som matlagning?? Prepare pa engelska ar vad jag forsoker saga) vi vara klienters skattedeklarationer (income tax returns). De flesta klienter ar corporations eller partnerships (ger upp, orkar inte komma pa svenska orden...) och de skickar sina financial statements till oss, som innehaller deras nettoinkomst (net income). Var uppgift ar sen att rakna ut vad deras beskattningsbara inkomst (taxable income) ar och sedan gora deras deklaration. Det ar stor skillnad pa avdrag fran nettoinkomst och beskattningsbar inkomst, och de reglerna andras fran ar till ar samt beroende pa vad for slags foretag det ar. Jag tror att boken med alla skatteregler/lagar ar pa ca 20.000 sidor, och det sager ju ratt mycket. Sa det ar vad jag gor dagarna i anda framfor tre datorskarmar vid mitt skrivbord pa jobbet. Det later kanske inte som dromjobbet for de flesta, men jag har alltid gillat att jobba med nummer och siffror, samt att det ar ett karriarsomrade dar man har chans att klattra och det finns rum for professional development.  

Flytt

I helgen ar jag faktiskt grasanka, Michael ar pa uppdrag i Los Angeles. Mer om det i ett annat inlagg, men han haller pa och jobbar pa ett projekt som faktiskt ar valdigt intressant. I alla fall, jag tror jag har namnt i tidigare inlagg att vi ska flytta, narmare bestamt far vi lagenheten pa tisdag. Egentligen var inte vart nuvarande kontrakt slut forran sista maj men eftersom bada fastigheterna ar agda av samma bolg sa fick vi lov att transfer utan extra avgift :) Detta kommer att betyda att min dagliga commute minskar fran 1h 15min till typ 20 minuter. Min lycka ar total. Det har val egentligen bara gatt tre hela veckor av att kora pa motorvagen till downtown i rusningstrafik fran var nuvarande lagenhet och jag verkligen AVSKYR det redan. Det ar nastan varje dag nagon slags olycka vilket ju gor att stop-and-go i princip hela vagen (30 miles). Aven om det inte ar nagon olycka ar det fortfarande sa manga bilar att det anda ar stop-and-go i alla fall. Gah. Men nu ska det bli andra bullar! Fran nya lagenheten har jag minst tre olika vagar att valja mellan (nu har jag i princip bara en -ar det stopp sa ar det stopp) och jag behover inte ens ta motorvagen om jag inte vill.

Den nya lagenheten, eller "loft" som det sa fancy kallas, ligger precis vid en jattestor park, Houston Zoo och Rice University. Samtidigt ar det bara ar 10-15 minuter fran downtown, uptown och midtown, valdigt centralt med andra ord. Vi har inte sett just den lagenhet vi ska bo i och har darfor inga kort, men jag hittade dessa bilder online som i alla fall visar vilken typ av lagenhet det ar (dock tror jag att bilderna visar en storre an den vi ska flytta in i). Jag ser verkligen fram emot att flytta men inte sjalva flytten... Michael har fatt i uppdrag att samla ihop folk som kan hjalpa till sa jag hoppas att i alla fall nagra kan komma.

90 Day Fiance

Sag att det borjar en ny serie som visas pa TLC: 90 Day Fiance. Det handlar om 4 tjejer som kommer till USA pa fiance visas och maste darfor gifta sig med sina amerikanska fastman inom 90 dagar. Forsta avsnittet visas idag sa det ska bli intressant att se hur det gar, speciellt da det ar manga av oss svenskar i USA som varit/ar i liknande situationer.

Har ar en lank till en sneak peak video.

Tillbaka till vardagen/Recap

Sa var jul och nyar over och imorn kommer vardagen tillbaka. Jag har inte uppdaterat pa lange, sa det far bli en sammanfattning i punkform om vad jag har haft for mig sen i mitten av december:

• Jobbade sista dagarna pa gamla jobbet. Tjejen som jag larde upp i en vecka som skulle ersatta mig slutade tva dagar innan jag skulle sluta da hennes pappa hade fatt en hjartattack. Lite snopet och men nagonstans orkade jag inte stressa over det, jag skulle ju anda inte vara kvar sen... 
• Vi var i Sverige i en vecka over julen vilket var jattemysigt. Hann bland annat med att traffa hela familjen och slakten, ha tjejmiddag, spela hockey (Michaels forsta gang nansin att aka skridskor, han var hur duktig som helst) pa allmenhetens akning pa Mossen samt visa Michael Stockholm da han aldrig varit i Sverige tidigare.
• Kommit tillbaka till Texas och kande verkligen att det var som att komma hem. Det ar sakert inget ni dar hemma i Sverige vill lasa men det kandes verkligen skont. Jag har ju bott har i 2,5 ar nu och antligen fick jag kanslan av att det ar faktiskt har i Houston som hemma ar for mig, det kandes verkligen sa himla bra just eftersom jag har haft sa svart att kanna mig hemma har vilket har gjort mig lite deppig tidigare. Nu kanner jag mig redo att sluta tanka och planera vilken stad/vilket land vi ska flytta till harnast utan vill bara borja bygga en riktig tillvaro har i Houston vilket har gett mig ett mycket storre lugn inombords. 
• Hittat en ny lagenhet narmare mitt nya jobb som vi flyttar in i den 4:e februari, mer om detta i ett annat inlagg men detta ar verkligen jatteexciting!!
• Forsokt att mentalt forbereda mig for mitt nya jobb som borjar imorn, dock "bara" orientation och  HR-genomgang imorn (benefits tar ju aningen langre att ga igenom har i USA). Det ar alltsa nu jag ska borja min karriar. Nervost men samtidigt otroligt spannade!!
• Firade nyar hemma sjalv framfor TV:n och Gossip Girl da Michael jobbade natt. Jag lyckades somna innan tolvslaget men Michael ringde mig exakt klockan 12 for att saga gott nytt ar. Jag ar verkligen sa glad och tacksam att jag har min man vid min sida, sa jag ar nojd med mitt "nyarsfirande". Det enda som hade varit battre ar saklart om han faktiskt hade kunnat vara hemma istallet.

Nu ska jag kolla ett avsnitt Svenska Hollywoodfruar och sen bar det av till Michaels mamma for att ata lunch. 

Two weeks notice

Som jag skrev tidigare skulle jag alltså säga upp mig från jobbet i tisdags. Jag trodde nog att de skulle bli väldigt arga och kanske till och med sparka mig. Här i USA är man oftast tvungen att sluta direkt när man man får sparken. Jag har haft kollegor som kommit in helt ovetandes på morgonen, jobbar på som vanligt, för att sen under dagen bli inkallade till chefen för att få sparken och lämna arbetsplatsen direkt. Detta kan alltså hända utan att man gjort något helt galet, det behövs liksom ingen "riktig" anledning. Med det i åtanke kom jag in tidigt och jobbade sent dagen innan för att i alla fall få några timmar extra om det skulle bli så att jag fick sparken. Dock blev det inte alls så! Min chef, supervisor och alla min kollegor förstod och jag fick mest positiv respons. De alla önskade mig lycka till och var glada för min skull, inte en enda negativ kommentar fick jag. Otroligt skönt! Det bästa av allt tyckte min chef var att jag hade dåligt samvete då jag inte tyckte att två veckors uppsägningstid var nog. Eller som han sa: "Most people just go 'eff this place' and leave, or won't even give their two weeks, I really appreciate that you are feeling bad". Jag antar att vi svenskar är mer lojala när det kommer till jobb, alternativt att vi för det mesta åtmistone vill följa de regler som gäller.

Till något annat. Finals week är nästa vecka och jag har två finals, båda i corporate taxation men olika ämnen inom det. Jag har samma lärare i kurserna och i början av terminen när han gick igenom planeringen (the syllabus, vet inte vad det heter på svenska) sa han att båda kursmaterialet är för svårt för att ha finals som inkluderar allt vi lärt oss under terminen. Alltså skulle mina finals bara vara som vanliga exams på de sista kapitlen vi inte haft prov på än. Visst är hans prov alltid vädigt svåra då taxes (beskattning på svenska heter det kanske?) är ett komplicerat ämne i sig, men två kapitel är ändå doable. Helt okej. Tills nu i veckan då han går igenom vad vi behöver plugga för finals och inkluderar nästan allt vi gått igenom under hela terminen. I båda kurserna. Panik!! När någon ifrågasatte och sa att hon var under intrycket att det bara skulle vara de sista kapitlen fick vi svaret att han aldrig hade sagt det. Gah! Så nu har jag skitmycket att plugga, men vill även julpynta och fixa här hemma nu i helgen eftersom vi åker till Sverige om mindre än två veckor. Jag vill hinna se julpyntet och granen ett tag och det känns för sent att sätta upp allt nästa vecka. Jaja, det ska väl gå på något sätt, får förlita mig på kaffe!

Nu blev det ett sånt tråkigt inlägg med en massa text och inga bilder alls, hoppas ni fortfarande är vakna! 

Småsaker

Idag var en bra dag! Jag var på jobbet extra tidigt. Vanligtvis börjar jag 7:30, men imorse var jag där 6:30. Chasing those overtime hours... Anyway, vid halv tolv sa chefen att vi fick lov att gå hem och skulle automatiskt bli utklockade (utstämplade??) klockan 16. Yay! Här i USA har alla jobb jag haft (3 stycken hittills) haft en maskin där man "punch in and out" när man kommer och går, så att de på löneavdelningen kan se exakt när man varit där. Det känns aningen uråldrigt, och där jag jobbat i Sverige har vi aldrig behövt göra detta. Eller? Är det typiskt amerikanskt eller har jag fel?
Eftersom jag kom hem extra tidigt och Michael var hemma eftersom han jobbar natt så åkte vi ut på lite ärenden. Jag fick ett $25 presentkort på Walmart från jobbet, så vi passade bland annat på att köpa en skohylla (tog bara 2.5 år) samt en canvas att ha i "hallen". Det är inte mycket till hall (känns även det väldigt amerikanskt att komma rätt in i vardagsrummet efter att man klivit innanför dörren), så tidigare har våra skor tagit upp nästan hela golvytan i det lilla utrymmet precis vid ytterdörren. Jag tycker resultatet blev bra, det känns lite mer som ett designerat (swenglish?) utrymme nu. Småsaker kan verkligen göra stor skillnad. Det syns dock inte så bra på bilden, men det saknades skruvar till skohyllan så den översta hyllan är inte på plats. Typiskt. Ringde customer service och vi måste åka tillbaka och byta ut hela hyllan, men det får vänta till efter Thanksgiving/Black Friday-helgen då det är hets deluxe i alla affärer på grund av rean.

ÄNTLIGEN lite organiserat!!

Michael valde denna (ibland slår han till och förvånar) och jag tyckte
faktiskt den var jättebra. Simpla saker egentligen, men som man ibland tyvärr
struntar i eller glömmer bort in the heat of the moment. Bra att påminnas varje dag!

Sett från vardagsrummet. Ursäkta all disk i diskstället, orkade inte ta bort bara för att ta en bild...

Vi svängde även förbi Dunkin Donuts då jag hade en kupong på en gratis mellandryck vilket jag fått efter att gått med i deras medlemsklubb (passa på ni andra som också bor i USA). Det fick bli en caramel iced latte, och även DD har börjat med sina julmuggar. Mys! Nu ska jag sätta mig och göra lite tax accounting homework. Inga lektioner denna vecka pga Thanksgiving imorgon, men jag tänkte jobba ikapp lite på tidigare inlämningar som jag missat då det varit mycket med jobbet. 

Missförstånd 56473764

Att vara gift med någon från ett annat land och kultur innebär ibland att man missförstår varandra. I början av Michaels och mitt förhållande skedde missförstånden oftare och kunde leda till tjafs och bråk eftersom vi absolut inte kunde förstå (!!) hur den andra kunde tänka/göra på ett speciellt sätt. Ganska jobbigt och påfrestande att hela tiden behöva försvara varför man är och tänker på ett speciellt sätt... I alla fall, efter tre år tillsammans känner vi varandra bättre och det är nog safe to say de värsta kulturella missförstånden ligger bakom oss nu, men ibland slinker de in i vardagen ändå.

Häromveckan kom jag hem från min kvällslektion och eftersom jag precis pratat med Michael och han också var på väg hem bestämde jag mig för att vänta i bilen då vi skulle åka en snabbis till mataffären när han kom hem. Eftersom det var fem-tio minuter till han skulle komma tog jag upp mobilen och kollade facebook/nyheter/instagram. Michael kommer efter ett tag, parkerar bredvid mig och lite halvt rycker upp min bildörr och säger jätteirriterat "What??". Jag som inte fattar varför han reagerar så frågar surt vad problemet är. Under tiden har hans brorsa som också var med honom i bilen hoppat in i sin egen bil och kör iväg utan att riktigt hälsa på mig. Jag som fortfarande är irriterad för att Michael av någon anledning är sur på mig frågar varför brorsan bara körde iväg sådär. Tillslut kommer det fram att de båda trodde att jag var sur på Michael eftersom jag satt i bilen och väntade (istället för att gå in och vänta i lägeneten). Hans förklaring: "In the black community, if a woman sits in the car and waits for her man and is on the phone it means that she's mad". Jahapp, never saw that one coming... Mitt svar: "I'm not black and I'm not mad so let's just go to the store already!"

Noll motivation

Jag avslutade precis den av terminens kurser som gick i dubbel fart, så nu pluggar jag alltså "bara" på deltid fram till december. Otroligt skönt då det blev aningen mycket att även plugga heltid nu när jag jobbar minst 40 timmar i veckan. Jag att det blev så mycket där ett tag att jag fortfarande känner mig totalt utmattad och helt omotiverad till att plugga klart de andra två kurserna (vilket jag ändå såklart måste göra, ugh). Eftersom jag bara tar kurserna för att få credit så räknas inte betygen, bara man för över C (70%), vilket är rätt skönt, även om jag vanligtvis skulle tycka att ett C var bra nog.

Känner mig även riktigt omotiverad på jobbet fast av en annan anledning. Som jag skrivit förut tog jag ett jobb i väntan på att jag samlar på mig mina 150 credits och kan börja mitt accounting-jobb a.k.a. starta min karriär. Det jobbet jag har nu har ingen anknytning till vad jag pluggat och är inte så välbetalt för någon som redan har en bachelor. När jag tog jobbet var jag dock inte klar med min BA (så med tanke på det var lönen helt okej), samt att min chef påpekade att jag snart skulle få löneförhöjning, men att alla som inte har erfarenhet måste börja lite lägre. När jag började sa han till mig att jag skulle komma och prata med honom efter att jag varit på företaget i tre månader eftersom han tyckte att han egentligen betalade mig för lite. Han upprepade även detta under två andra tillfällen. När tre månader äntligen hade gått knackade jag på och frågade om vi kunde ha "the three month talk" men fick då svaret att det inte var en bra dag. "Remind me in a few days". Ett par dagar senare knackar jag på hans kontor igen men får då svaret att "there is so much going on right now, plus there have been a few mistakes made. Not that youuuu made them, but let's just wait until everything slows down a little". Jahapp. Det här var en månad sen och jag har inte hört något annat från honom än. Jag blir SÅ arg när jag tänker på det då han verkligen lovade mig en löneförhöjning, men jag vägrar att hålla på att böna och be när jag inte kommer vara kvar så länge ändå. Min plan sedan dag 1 har nämligen varit att säga upp mig precis innan jul för att kunna åka till Sverige och sen börja nya jobbet i januari nästa år. Detta är inget jag berättat för min nuvarande chef då jag verkligen behövde ett jobb i somras och jag kände att de kanske inte skulle anställt mig om de visste att jag bara planerade att vara där temporärt. Lite fult kanske, men tekniskt sett har jag ju aldrig lovar att vara där föralltid. I alla fall, vi bara är två personer i min department och den andra killen ska ta ledigt precis innan jul för att hans fru ska föda barn då. Det kommer alltså bara vara jag där då (tror de i alla fall), men faktum är att det är just då jag tänker sluta så ingen kommer kunna vara där och jag antar att det kommer bli kaos då det är vår avdelning som drar in 90% av företagets revenue. Detta har jag haft lite dåligt samvete över, men nu känns det nästan lite som att det kommer gå jämnt ut i och med att han vägrar att ge mig den där jäkla löneförhöjningen, hehe.

Vad tycker ni? Ska jag berätta tidigare att jag kommer att sluta så att de kan planera bättre (känner dock lite att det då är risk att jag blir sparkad så fort de hittat en ersättare om jag berättar för tidigt) eller ska jag dra ut på det och ge dem min two weeks notice två veckor innan jag planerar att sluta?

So Backwards!!

Vissa saker här i USA är verkligen bakvända, en av dem det här med att låna pengar. För att ni som läser ska förstå bättre tänker jag skriva ut verkliga summor för att få min point across. Vissa tycker kanske att det där med pengar är känsligt och personligt, men nu är det ju som sagt min blogg och som tur är kan jag göra som jag vill här :)

I alla fall, som jag skrev tidigare var vi på väg att köpa hus för ett tag sen. Vi blev beviljade ett huslån på $150,000 (ca 964.000kr), vilket jag inte riktigt förstod hur det gick till da månadsavgiften hade blivit sa hög att vi inte hade haft råd att leva normalt (dvs kunna betala alla andra utgifter) om vi hade tagit ut hela beloppet. Nu bestämde vi oss dock för att vänta med husköp, men med det lånet färskt i minnet tänkte Michael att det var dags att börja skolan igen nu när jag nästan är klar med min utbildning och kan jobba heltid. Han vill gå en datorutbildning (fråga mig inga detaljer dock, vet nada om datorer) och var och "hälsade på" skolan och fick ett startdatum för första kursen. Det sista steget var att fylla i låneansökan då utbildningen kostar $15,000 (ca 96.400kr), och vi ansökte tillsammans om lånet eftersom chanserna att få det skulle vara bättre då. Två dagar senare fick vi svaret: denied. Vi ringde upp och pratade med the financial institution (vet ej vad det heter på svenska, lånebolaget?) och fick förklarat för oss att vi (båda tillsammans) inte tjänar tillräckligt för att kunna få ut lånet. Just nu tjänar vi tillsammans lika mycket som Michael skulle tjäna själv efter utbildningen, och även fast vi la ihop våra inkomster blev vi ändå inte beviljade. Kan tilläggas att vi båda jobbar heltid och även om vi inte på något sätt har topplöner så finns det miljontals amerikaner som tjänar mindre än vad vi gör. Tänk för dem som inte har en co-signer utan måste ansöka själva, och för att få ut ett lån måste man alltså tjäna mer innan än vad man beräknas göra efter utbildningen som man betalar för är klar? Så sjukt! Den största anledningen till att man utbildar sig är ju för att få högre lön, speciellt här i USA där löneskillnaderna är otroligt stora beroende på om man har fortsatt plugga efter gymnasiet/high school eller inte. Jag förstår verkligen inte hur vi kunde få ett huslån på 10 gånger så mycket pengar och sen inte få studielånet, jag antar att det är viktigare att folk kan köpa hus än kunna plugga (eh?). 

Planen nu är att hitta någon liknande utbildning som är billigare alternativt vänta till nästa år när jag börjat mitt nya jobb och tjänar bättre och ansöka igen. Nä, tacka vet jag CSN som beviljar studielån utan krav på hög inkomst INNAN man ens börjat utbildningen!

Blogg-franvaro

Jag tror det har gatt ungefar tre veckor sen jag bloggade sist. Tanker inte ga in pa detaljer da det kanns for privat, men jag fick ett riktigt wake up call och var tvungen att fokusera pa annat an bloggen. Jag har aven forsokt att jobba sa mycket (overtid) som mojligt innan skolan borjar nasta vecka och jag inte har lika mycket tid, sa det har blivit ratt manga langa dagar och jag har varit trott efter jobbet. Jag kommer att ta tre accounting classes under hostterminen, samt jobba minst 40 timmar i veckan, sa det kommer bli valdigt busy framover. Jag ser inte direkt fram emot det da jag inte har haft nagot ledigt alls i sommar, men ar samtidigt otroligt tacksam over att jag hittat ett jobb som passar in med skolschemat. 

Nu till nagot roligare. Jag hade min graduation den 3:e augusti, sa nu har jag officiellt en BBA i accounting :) Ceremonin var inte superlang och trakig sa det kandes skont, efterat akte vi och at mexikanskt pa Papasitos, sa himla gott! Forra helgen hade Michael lyckats ta ledigt sa vi akte till San Antonio och var dar over natten. Jag hade aldrig varit dar tidigare och det var kul att se en ny stad. Ett extra plus var att downtown (dar vi bodde) var valdigt promenadvanlig, det ar man ju inte bortskamd med har i Houston! Bilder kommer sen, bade fran graduation och San Antonio. Tankte bara skriva lite snabbt att jag lever och allt ar bra :)

Pavag till jobbet

Mitt jobb ligger i ett omrade som inte ar det allra basta. Inte varsta ghettot, men ingenstans man skulle vilja bo heller. For att ta mig dit kor jag mestadels pa motorvagen, men sista kilometern eller sa ar en tva-filig vag med gronomraden och en kohage runtom. Det finns inte sa mycket annat pa den korta biten an typ tva bensinmackar och en Jack in the Box och... tva(!) strippklubbar. Welcome to Houston sager jag bara. En av klubbarna letar aven efter medarbetare... Trevligt!

Health Insurance

Under veckan pa jobbet har HR och nagra fran Corporate Headquarters varit pa besok pa var Houston manufacturing plant. Eftersom jag ar nyanstalld fick jag hjalp med att enroll i en sjukforsakringsplan, och hjalp var verkligen nagot jag behovde. Health insurance (det heter val sjukforsakring pa svenska?) ar ju verkligen en big deal har i USA, och det funkar helt annorlunda jamfort med i Sverige.  Sjukforsakring erbjuds ofta via jobbet (om man ar heltidsanstalld vill saga), och generellt far man en "battre deal" ju battre jobb man har. Att uppsoka lakare har ar extremt dyrt utan forskring, men aven att bara uppratthalla en forsakring kan kosta ratt mycket det ocksa.
Foretaget som jag jobbar for erbjuder tva olika forsakringar, en med dyrare manadsavgift men som tacker mer om man skulle bli sjuk och en som inte kostar lika mycket i manaden men dar man far betala mer om nagot skulle handa. Eftersom jag ar hyfsat frisk (peppar, peppar) och inte har den hogsta lonen (an, hehe) sa valde jag den billiga forskringen, vilket innebar att jag maste betala lite mer an 200kr varje gang jag far lon. Eftersom jag for lon varannan vecka blir det alltsa drygt 400 kr i manaden i avgift bara for att ha en forsakring. Skulle nagot handa far jag betala ur egen ficka till en viss summa (tror det typ var 10,000kr per ar) och sen kickar forsakringen in och jag far betala betydligt mindre. Som ni ser ar det ju inte den basta forsakringen, men jag kande att det var lite for mycket for mig just nu att betala 700kr i manaden for att fa den battre forsakringen. Att behova betala ur egen ficka kandes dock inte sa kul, men the HR lady sa att forsakringsbolaget ofta kan negotiate sa att man anda far betala mindre an om man vore oforsakrad. Na, nu ska jag sluta babbla om trakiga forsakringar... Ber om ursakt for all svengelska, men jag ar trott och orkade inte googla oversattningar :)

All information om forsakringarna som erbjods

Ugh/Minor Breakdown

Igår var en sån där dag när jag fick en släng av ensamhet över mig. Ska försöka förklara på bästa sätt vad jag menar. Det är liksom en känsla av att inte ha något gemensamt alls med folk/bekanta man stöter på här. Att alla är så otroligt olika en själv och har så olika syn på saker på hur saker och ting ska göras och ska vara, att jag liksom inte orkar lägga ner energi på att lära känna någon. Vad skulle vi i såna fall prata om eller göra liksom? Don't get me wrong, jag gillar att ha kompisar som är annorlunda än vad jag är - annars blir det ju jättetråkigt, men när det är så extrema skillnader så är det liksom en annan sak...

Jag försöker verkligen att vara positiv, vill inte gnälla när jag vet att det finns så många andra som har "riktiga" problem, inte såna här töntiga småproblem. Dessutom har jag den bästa mannen någonsin och har ju faktiskt självmant valt att bo här, men igår brast det lite. Jag försöker förklara för Michael, men han förstår inte riktigt varför det är någon big deal, vi flyttade ju inte hit för att skaffa en massa vänner utan för att börja vårt liv tillsammans. Och jag förstår varför han inte fattar, jag hade nog inte heller gjort det tills jag upplevt det själv. Jag håller med om att vi inte flyttade hit för att skaffa vänner, jag har en massa fina vänner och familj hemma i Sverige och i andra delar av landet och "behöver" inga fler, det jag saknar är nog mer att känna att jag hör till på något sätt, att vara del i ett community som man delar något gemensamt med. Är det någon av er svenskar som bor i USA som har känt eller känner samma sak ibland? Några idéer eller tips på hur jag kan förbättra situationen? Det finns ett SWEA i Houston som jag tänkt länge på att gå med i, kanske det hjälper litegrann. Usch, blev ett rätt negativt inlägg men jag behövde skriva av mig lite. Hoppas ni haft en trevlig helg allihop!

27 juni, 2013

Idag har varit en ratt speciell dag for mig. Jag hade min sista lektion pa main campus i Huntsville - nasta gang jag aker dit ar det for graduation i augusti, det var sista dagen pa jobbet (borjar nya heltidsjobbet pa mandag), och som gradde pa moset ar det exakt 6 manader sen jag och Michael gifte oss. Dagen i ara inforskaffade jag aven min tassel (tofsen som hanger fran "hatten") for graduation. Cap and gown tanker jag anvanda samma som nar jag fick min associates degree da de ser exakt likadana ut som de som anvands har pa Sam Houston.

Two down, one more to go...

Halloj! Idag lamnade jag antligen in mitt management research paper som jag kampat med i sakert en hel vecka, blaaa, hatar research papers! Som om det inte vore nog var jag tvungen att presentera det jag skrivit for klassen, mellan 20 och 25 minuter skulle presentationen vara pa. Att prata infor folk ar ju knappast nagot jag gillar, men jag maste saga att efter alla presentationer man tvingats igenom i college sa kanns det inte riktigt lika jag-vill-bara-do-jobbigt (bara nastan). I och med uppsatsen och presentationen har jag varit uppe till runt 2am och gatt upp vid 6am tva dagar i rad nu for att hinna bli klar, och kande mig duktigt sliten pa min forsta lektion imorse. Jag sitter langst fram och lararen kommenterade att jag och min bankkompis sag otroligt frascha och utvilade ut idag. Eh, kan ju undra hur jag ser ut annars da... Tog dessa kort inne pa skoltoan (hej fjortis!) precis efter jag presenterat:

Som tur ar ar min mobilkamera sa dalig att man inte ser hur sliten jag verkligen ser ut :)

Jag jobbar ju vanligtvis eftermiddag efter lektionerna, men lyckades ta ledigt idag sa att jag kan... ha mer tid att plugga till min advanced accounting final imorn. Ah, det ar en riktigt svar kurs och jag har inte hunnit lagga ner nog med tid for att riktigt hanga med under de senaste tva veckorna sa det kommer att bli stressplugg deluxe tills sent ikvall samt ga upp tidigt imorn da min final inte ar forran 10am. Behover jag saga att jag langtar ratt mycket efter graduation?

Oopsie Daisy del 2

Som ni kunde lasa i inlagget nedan blev det ett litet missforstand nar jag fick ett sms av min svarmor haromdan. Inte nog med det, jag visade sms:en for Michael senare pa kvallen for att vi bada tyckte att situationen var lite komisk. I fortsattningen av sms-konversationen hade jag dock kallat svarmor for Ms. Jackie, vilket var misstag nummer tva! Tydligen var det disrespectful nu nar jag och Michael ar gifta, jag "borde" alltsa ha kallat henne for mom/mama etc. for att visa pa att vi ar i samma familj nu. Jahapp, det var ju trevligt att jag visste det, jakla kulturkrockar. Jag har hort tidiagre att folk kallar sina svarforaldrar for mom/dad, men visste liksom inte att det var otrevligt att inte gora det. Aja, nu vet jag det tills nasta gang...

Ps. Michael tyckte att det var jatteeeekonstigt att vi inte har samma tradition i Sverige, hehe.

Approved!!!

Kunde inte halla mig, var tvungen att titta in har och saga att min green card/permanent residence ansokan blev godkand idag under intervjun! Sjalva intervjun var inte alls sa laskig och svar som jag forestallt mig, vilket var en stor lattnad! Jag berattar mer om hur allt gick till i ett senare inlagg (for de som ar intresserade), men just nu har jag en final om lite mindre an tre timmar som jag maste sista-minuten-stress-plugga till. Jag ar pa Starbucks precis vid skolan nu och hade tankt att sitta har i lite mer an 2 timmar och sen aka forbi Walmart for att kopa med lite grejer for att fa extra credits ikvall. Professorn jag har i auditing ger extra credits om vi tar med oss plastmuggar, plasttallrikar, tvatt-och stadgrejer, handdukar etc, dock max tre saker var. Det man lamnar in gar till en organisation som hjalper barn som bott i forsterfamilj men som nyligen fyllt 18 och darmed blir utsparkade ur systemet. De saker som doneras hjalper 18-aringarna att bygga ett forsta hem da de flyttar hemifran (vilket de tydligen maste gora nar de fyller 18). Bra initiativ och bra att fa extra credits!  Nu ska jag forsoka slita mig fran bloggen och borja plugga...

Vattenproblem...

Vi har slut pa dricksvatten har hemma. Som svensk ar man ju van vid att alltid kunna dricka kranvattnet, men sa ar det inte alltid har i USA. Pa de stallen jag bodde pa i Boston smakade kranvattnet helt okej och jag drack det utan problem, men dar vi bor nu smakar det desto varre. Tank typ ljummet poolvatten (inte blir kranvattnet kallt heller), sa av den anledningen koper vi alltid vatten. Nu har dock sista dunken tagit slut och jag orkar inte aka till affaren, sa jag far halla till godo med det vi har. Som tur ar har vi en inbyggd ismaskin i frysen som gor isbitar, sa det hjalper mot att det ar sa ljummet, men tyvarr smakar isen annu varre an vattnet nar den smalt. Dock har jag kommit pa den perfekta tekniken for att sta ut med dricka kranvattnet. Redo? Jag haller upp ett glas vatten med isbitar i, vantar i ungefar en minut (lange nog for att vattnet ska bli kallt men utan att isen smalter), sen sveper jag vattnet fort fort utan att andas med nasan sa att jag inte behover kanna smaken. Uhm.. dags att aka och handla kanske...

Yummy tap water...

Nu ska jag satta mig och researcha lite om foretaget jag ska intervjua for imorn, min forsta last round interview. Jag ska vara pa deras kontor fran 10:00-1:30, jag tror det blir minst tva intervjuer med olika managers/partners, tour av kontoret och lunch. Det jag ar mest nervos over just nu ar att fastna i den hemska Houstontrafiken och bli sen, alternativt kora vilse och darfor komma forsent. Sen har jag aven fatt instruktioner av foretaget att valet park pa hotellet next door (vilket de iofs betalar for), men jag har aldrig valet parked forut, hur gor man liksom?? Haha. Det loser sig nog. Wish me luck!

One Step Closer

Igar gjorde jag klart en av onlinekurserna jag har tagit den har terminen, final exam och allt. Det var dock en vaaaldigt latt 1 credit kurs i Kineseology: Fitness for Living, som alla pa hela universitet ar tvungen att ta oavsett major, men anda, ett stag narmare malet.

Nasta vecka ar veckan fore finals och borde val egentligen vara lugnet fore stormen, men vi kommer att ha jattemycket att gora pa jobbet da the College of Education har sin scholarship and award ceremony fredagen innan finals week, vilken min supervisor ar helt ansvarig for. Jag har sagt att jag kan jobba hela fredagen (som vanligtvis ar min lediga dag) och ska aven forsoka hjalpa till sa mycket jag kan dagarna innan, aven fast det lar bli lite tight om tid for min del. Men hon har alltid varit sa hjalpsam och flexibel nar jag har behovt vara ledig sa det kanns bara ratt att jag kan stalla upp for henne den har gangen. Dessutom kommer jag behova ta ledigt en massa veckan efter finals da jag har en flera office interviews for internships, och kan da gora det med gott samvete :)

Pa tal om jobbet sa haller de nu pa att intervjuar kandidater for att ersatta mig efter det att jag slutar i sommar. Lite konstigt eftersom det pa ett satt kanns som om jag precis borjade jobba dar och var "the new girl", men nu ar det alltsa jag som ar den erfarna och ska trana den nyanstallda. Visst borjade jag redan i december 2011, men tiden har verkligen gatt sa fort... 1:a maj borjar den nya personen. Vi har tre student workers pa kontoret, en undergrad och tva grad students, och jag tycker lite synd om min supervisor da vi alla tre ska sluta samtidigt. Haromdagen sa hon att det skulle bli sa jobbigt att vi alla tre slutade samtidigt, och jag forsokte vara positiv och saga att det i alla fall ar lugnt pa kontoret under sommaren sa det kommer inte bli sa farligt anda. Hon svarade: "That's not what I'm talking about. Y'all are like family to us and it's just gonna be heartbreaking for us when y'all leave". How sweet. Kommer verkligen att sakna att jobba dar (minus the minimum wage pay check!).

Na, nu ska jag gora i ordning matlada till imorn (pizza, what else?) och kolla lite pa TV innan jag gar och lagger mig. Michael ar pa jobbet sa det lar INTE bli Tosh.O ikvall i alla fall. Thank God, haha!