Bilj*vel!!

Idag korde vi min bil till verkstan. Jag var glad att jag slapp kora eftersom det lat som om nagot var rejalt trasigt, sa Michael tog pa sig aran att kora de 10 minuterna bort och jag foljde efter i hans bil bakom. Nar vi kom fram konstaterades det att det var nagot fel pa framaxeln (som forovrigt var worked on for ca en manad sen??). Tydligen var den inte bara i daligt skick utan typ helt trasig. Ja, inte hela axeln dara, men the joint tror jag mekanikern sa. Riktigt surt att betala en gang till for att fa ungefar samma sak fixad, men bilmekanikern som vi var hos idag (inte samma stalle som fixade sist) sa att det inte behovde betyda att de innan gjort nagot fel utan att det kunde vara nagot fel pa delarna (eller nat). Jag ar inte alls bilkunnig sa Michael far ta ansvaret nar det galler den biten da vi forsoker intala oss att han i alla fall har ett hum om vad de pratar om, hehe.

Oh well, $200 fattigare och tva timmar senare var problemet fixat och vi kunde kora hem igen. Pavag hem stannade vi for att kopa diskmedel och bagels, men kom fram till att om vi ska ha nog med bensinpengar veckan ut sa var vi tvungna att skippa bagels. Det gar bra nu, lol... Vantar fortfarande pa att skolan ska lagga upp mina betyg for hostterminen sa att jag kan fa CSN for i var, det borjar bli riktigt drygt att leva pa en lon nu!

Ugh

Om dagens hojdpunkt var ett presentkort pa Starbucks sa var dagens varsta att jag fick kora de dryga 6 milen hem fran jobbet med en trasig (?) bil och hoppas pa att den inte skulle break down totalt. Typ en minut efter att jag kort pa motorvagen borjade det lata som om det var nagonting som skrapade i under bilen. Jag stannade och kollade men det var inget synbart som skrapade i marken = nanting fel inuti bilen. Klockan var lite efter 5 sa det borjade bli morkt och efter att man kort ut fran Huntsville (dar min skola/jobb ligger) sa ar det typ country side tills man kommer in i Houstonomradet ca 30 minuter senare. Jag kande verkligen inte for att vara stranded vid sidan av vagen mitt ute i ingenstans, speciellt eftersom Michael var pa jobbet inne i Houston nastan 2 timmars korning ifran mig. Sa, jag bestamde mig for att kora vidare pa motorvagen, med varningsblinkers pa, i 40 mph och hoppas pa det basta. Lite mer an en timme senare var en lagom uppstressad Henrietta hemma! Jag borjar dock bli mattligt trott pa att vara sa beroende av att ha en fungerande bil nar jag kanner att vi inte riktigt har rad att keep it in tip top shape...

Nu ska jag stressa ner med att lasa bloggar och kolla Teen Mom. Ha en trevlig kvall gott folk!

Paniiiik i bilen

Imorse när jag körde till skolan började ojlelampan blinka och "Low oil pressure - Stop engine" kom upp på den lilla skärmen vid hastighetsmätaren. Stop engine?! Jag var på motorvägen och körde i typ 120 km/h, fick typ panik och trodde att motorn skulle låsa sig. Som tur var var jag precis vid mitt exit och när jag körde av från motorvägen försvann varningen. Efter skolan åkte jag och bytte olja eftersom jag visste att jag behövt det ett tag, och det var tydligen bara det som behövdes.

Jag får alltid typ panik när jag kör själv (speciellt på motorvägen) och jag tror att nåt har hänt med bilen. Speciellt med motorn!! Förutom att jag vet hur man kör kan jag verkligen ingenting om hur bilar fungerar. Jag är asnervös att jag en dag kommer sitta stranded vid sidan av vägen och Michael är på jobbet, och inte ha en aning om vad jag ska göra. Sen skulle jag vägra att gå ut ur bilen eller prata med nån främling om de skulle vilja hjälpa, utan skulle bara tro att de skulle vilja kidnappa mig eller sno bilen eller nåt. Och fatta hur varmt det skulle bli i bilen när det är typ 40 grader om man inte kan ha AC:n på för att man måste stänga av motorn eller nåt. Ugggghhh! Anyways, det har som tur inte hänt än (peppar peppar).

Denna motorväg kör jag till skolan och jobbet varje dag. Av någon konstig
anledning var det väldigt tomt på bilar, brukar aldrig vara så annars.

Nästan hemma! Tyvärr började dock köerna här.

My Baby's Baby

I fredags när jag skulle köra hem från jobbet upptäckte jag en skruv i ett av mina bakdäck. Det gick bra att köra de 7 milen hem även om jag var lite nervös att jag skulle få punka på vägen. Det var tänkt att vi skulle fixa det i helgen men både jag och Michael hade glömt bort det totalt, och 20 minuter innan jag skulle åka till skolan imorse kom jag på det igen. Eftersom min lektion började kl. 12 och Michael inte började jobba förrän kl. 15 så bytte vi helt enkelt bilar för dagen så att han kunde fixa två nya bakdäck till Impalan innan jobbet.

Detta ledde till att jag fick köra...

... denna!

No keys needed to start

Det var faktiskt första gången jag körde Cadillacen sen vi köpte den i mars, mest för att jag har varit lat. Jag kör ju Impalan varje dag och är så van vid den, och jag tycker typ att det är "jobbigt" att vänja mig vid en ny bil, haha. Det är så skönt när man vet exakt var man har alla funktioner, hur hårt man måste trampa på gasen eller bromsen för att nåt ska hända osv. Idag var det i alla fall dags och det var ju inte så illa i alla fall, kan ju faktiskt inte klaga på att köra runt i en Cadillac! Man kanske ska köra på skruvar lite oftare :)