Visar inlägg med etikett Familj. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Familj. Visa alla inlägg

fredag 20 februari 2015

Huskop!

Jahapp, da har man gatt och blivit husägare da! For en vecka sen hade vi closing (vet inte vad det heter pa svenska) och skrev pa alla kontrakt. Det tog cirka tva timmar och det var hur manga pappren som helst att skriva pa. I alla fall kanns det otroligt roligt, stort och spannande, men samtidigt lite läskigt också. Gar nagot sonder nu eller behöver fixas far vi sta for hela kalaset. Lite skillnad mot at bo i lägenhet dar man bara kan ringa ner till fastighetsskotaren (heter det sa pa svenska?) om man vill fa en glödlampa utbytt :)

Flyttlasset gar nasta lördag, nagot jag ser mindre fram emot... Jag jobbar imorn, lördag, men efter jobbet tanke jag aka ut och borja grovstadningen av koket. Nu har jag aldrig kopt hus i Sverige, men stadkraven pa folk som flyttar ut ar i storsta allmänhet lagre har i USA an hemma i Sverige. I och for sig hade jag nog viljat gora en rejäl stadning sjalv aven om det hade varit bra stadat innan, man vet ju aldrig vad the previous owners har haft for sig. Forhoppningsvis ar jag ledig pa sondag for planen ar da att hyra en rengoringsmaskin for heltackningsmattan i vardagsrummet och alla sovrum, och det ska tydligen ta 48 timmar att torka.

Framsidan av huset

onsdag 1 januari 2014

Tillbaka till vardagen/Recap

Sa var jul och nyar over och imorn kommer vardagen tillbaka. Jag har inte uppdaterat pa lange, sa det far bli en sammanfattning i punkform om vad jag har haft for mig sen i mitten av december:


  • Jobbade sista dagarna pa gamla jobbet. Tjejen som jag larde upp i en vecka som skulle ersatta mig slutade tva dagar innan jag skulle sluta da hennes pappa hade fatt en hjartattack. Lite snopet och men nagonstans orkade jag inte stressa over det, jag skulle ju anda inte vara kvar sen... 
  • Vi var i Sverige i en vecka over julen vilket var jattemysigt. Hann bland annat med att traffa hela familjen och slakten, ha tjejmiddag, spela hockey (Michaels forsta gang nansin att aka skridskor, han var hur duktig som helst) pa allmenhetens akning pa Mossen samt visa Michael Stockholm da han aldrig varit i Sverige tidigare.
  • Kommit tillbaka till Texas och kande verkligen att det var som att komma hem. Det ar sakert inget ni dar hemma i Sverige vill lasa men det kandes verkligen skont. Jag har ju bott har i 2,5 ar nu och antligen fick jag kanslan av att det ar faktiskt har i Houston som hemma ar for mig, det kandes verkligen sa himla bra just eftersom jag har haft sa svart att kanna mig hemma har vilket har gjort mig lite deppig tidigare. Nu kanner jag mig redo att sluta tanka och planera vilken stad/vilket land vi ska flytta till harnast utan vill bara borja bygga en riktig tillvaro har i Houston vilket har gett mig ett mycket storre lugn inombords. 
  • Hittat en ny lagenhet narmare mitt nya jobb som vi flyttar in i den 4:e februari, mer om detta i ett annat inlagg men detta ar verkligen jatteexciting!!
  • Forsokt att mentalt forbereda mig for mitt nya jobb som borjar imorn, dock "bara" orientation och  HR-genomgang imorn (benefits tar ju aningen langre att ga igenom har i USA). Det ar alltsa nu jag ska borja min karriar. Nervost men samtidigt otroligt spannade!!
  • Firade nyar hemma sjalv framfor TV:n och Gossip Girl da Michael jobbade natt. Jag lyckades somna innan tolvslaget men Michael ringde mig exakt klockan 12 for att saga gott nytt ar. Jag ar verkligen sa glad och tacksam att jag har min man vid min sida, sa jag ar nojd med mitt "nyarsfirande". Det enda som hade varit battre ar saklart om han faktiskt hade kunnat vara hemma istallet.
Nu ska jag kolla ett avsnitt Svenska Hollywoodfruar och sen bar det av till Michaels mamma for att ata lunch. 

tisdag 12 november 2013

Sverige!!!!

Förra veckan (efter mycket om och men) fick vi äntligen bokat biljetter hem till Sverige under julen!!! Dock blev det lite panikartat när jag i sista sekund insåg följande: 1) Man kan inte betala med ett amerikanskt visakort på svenska hemsidor. Jättebra då alla mina pengar är i mitt amerikanska konto och flygen är mycket billigare på svenska sidor... Mamma kom till tillfällig undsättning här, tack! 2) Jag har ingen aning om vilket efternamn jag måste boka min biljett i. Jag har officiellt inte bytt i Sverige eller i passet än men mitt green card som jag använder för att komma in i USA igen har såklart mitt nya efternamn. Det klarnade som tur var när bokningssidan frågade efter namnet i passet. Antar dock att jag måste ta med vårt marriage certificate att visa upp tillbaka till USA för att visa varför mitt efternamn är annorlunda på mitt green card. Någon som har erfarenhet av detta? 3) Jag har ingen aning om Michael måste ansöka om visum för att komma in i Sverige. Research, research (snabbt som satan samtidigt som mamma håller på att boka biljetterna hemma i Sverige) och som tur var behöver han inget visum då vi bara stannar i drygt en vecka. Så nu kommer vi till Sverige den 20:e december och åker tillbaka den 27:e!!!! I det kortaste laget men det ska bli så himla roligt. Det kommer alltså bli Michaels första gång i Sverige, äntligen, efter tre år tillsammans ska han få se hur jag växte upp och var jag kommer ifrån!

Vi kommer hålla oss i Stockholm, men eftersom det är min hemstad är jag så dålig på turistgrejer. Tycker det är så himla svårt att veta vad som är intressant att se som tursist. Vad tycker ni jag ska visa? Jag kommer bara på Gamla Stan, Slottet och Kaknästornet typ, hjälp!!! Ni som haft era amerikanare på besök tidigare, vad har de gillat/uppskattat i Stockholm?

Jag växte ju upp i Grimsta (del av Vällingby) så självklart blir det väl någon promenad genom området också. Jag googlade på Grimstabilder och fick tag på dem nedan. Även fast jag bott i USA i fem år och räknar det som mitt hem nu så kommer Grimsta alltid vara hemma, hemma -den känslan får jag bara jag tittar på bilderna.

Gatan jag växte upp på, "vår" balkong syns långt ner till höger
Grimsta Torg med "Favve" (mataffären) på andra sidan huset
Backen upp till höghuset. Grimstaskolan, där jag gick i åk 1-9, ligger bakom huset till vänster

Åh, blir alldeles nostalgisk nu. Inte världens finaste eller prestigefyllda område som ni ser (nu förstår jag varför "Brommasnobbarna" i hockeylaget kallade mig för Henrighetto, haha), men skulle aldrig ha velat växa upp någon annanstans. 162 till I die, liksom (höhö). 

lördag 9 november 2013

Missförstånd 56473764

Att vara gift med någon från ett annat land och kultur innebär ibland att man missförstår varandra. I början av Michaels och mitt förhållande skedde missförstånden oftare och kunde leda till tjafs och bråk eftersom vi absolut inte kunde förstå (!!) hur den andra kunde tänka/göra på ett speciellt sätt. Ganska jobbigt och påfrestande att hela tiden behöva försvara varför man är och tänker på ett speciellt sätt... I alla fall, efter tre år tillsammans känner vi varandra bättre och det är nog safe to say de värsta kulturella missförstånden ligger bakom oss nu, men ibland slinker de in i vardagen ändå.

Häromveckan kom jag hem från min kvällslektion och eftersom jag precis pratat med Michael och han också var på väg hem bestämde jag mig för att vänta i bilen då vi skulle åka en snabbis till mataffären när han kom hem. Eftersom det var fem-tio minuter till han skulle komma tog jag upp mobilen och kollade facebook/nyheter/instagram. Michael kommer efter ett tag, parkerar bredvid mig och lite halvt rycker upp min bildörr och säger jätteirriterat "What??". Jag som inte fattar varför han reagerar så frågar surt vad problemet är. Under tiden har hans brorsa som också var med honom i bilen hoppat in i sin egen bil och kör iväg utan att riktigt hälsa på mig. Jag som fortfarande är irriterad för att Michael av någon anledning är sur på mig frågar varför brorsan bara körde iväg sådär. Tillslut kommer det fram att de båda trodde att jag var sur på Michael eftersom jag satt i bilen och väntade (istället för att gå in och vänta i lägeneten). Hans förklaring: "In the black community, if a woman sits in the car and waits for her man and is on the phone it means that she's mad". Jahapp, never saw that one coming... Mitt svar: "I'm not black and I'm not mad so let's just go to the store already!"

lördag 22 juni 2013

Oopsie Daisy del 2

Som ni kunde lasa i inlagget nedan blev det ett litet missforstand nar jag fick ett sms av min svarmor haromdan. Inte nog med det, jag visade sms:en for Michael senare pa kvallen for att vi bada tyckte att situationen var lite komisk. I fortsattningen av sms-konversationen hade jag dock kallat svarmor for Ms. Jackie, vilket var misstag nummer tva! Tydligen var det disrespectful nu nar jag och Michael ar gifta, jag "borde" alltsa ha kallat henne for mom/mama etc. for att visa pa att vi ar i samma familj nu. Jahapp, det var ju trevligt att jag visste det, jakla kulturkrockar. Jag har hort tidiagre att folk kallar sina svarforaldrar for mom/dad, men visste liksom inte att det var otrevligt att inte gora det. Aja, nu vet jag det tills nasta gang...

Ps. Michael tyckte att det var jatteeeekonstigt att vi inte har samma tradition i Sverige, hehe.

onsdag 19 juni 2013

Oopsie Daisy

Foljande konversation tog plats tidigare idag nar jag fick ett sms av ett okant nummer:

Okant nummer: How you doing baby girl, you can call me sometime mama
Jag: Wrong #
Okant nummer: Girl this is your mother in law

Ooops! Hade visst glomt att spara hennes nummer... Jag trodde verkligen att det var typ nagon kille som hade skickat till fel nummer, haha. Nu har jag definitivt sett till att spara numret sa att framtida missoden kan undvikas!

lördag 4 maj 2013

Om att dejta en amerikan

Jag kollade precis klart pa ett avsnitt av TV3's nya serie "Karlek over Atlanten", en svensk reality show dar tre amerikanska killar med svenska rotter forsoker hitta karleken i svenska tjejer (tank typ the bachelor med amerikansk kille och svensk tjej). En av de forsta sakerna som slog mig var att herregud vad smala alla svenska tjejer ar!! Jag antar att jag varit har i USA for lange och nastan glomt bort (fortrangt?) smalhetsen dar hemma, haha (detta ar dock ett helt annat inlagg i sig, sa vi skippar det samtalsamnet sa lange). I alla fall, de flesta tjejer som deltog pratade om hur de vill dejta en amerikan och ga pa "typiska amerikanska dejter". Ni vet, nar killen haller upp dorren, tar ut en till en fin restaurang och ar sadar allmant gentlemannaaktig som ar valdigt sallsynt hos svenska killar. Well, jag forstar vad de menar, vem vill inte bli uppassad, kanna sig speciell och ga pa romantisk dejt? MEN, ladies, this will come at a price, sa innan ni bestammer er for att dejta en amerikan, keep the following in mind:

-- Anledningen till att de amerikanska killarna agerar mer som gentlemen (jamfort med svenska killar) ar for att könsskillnaden här är så pass mer påtaglig. Visst, mannen förväntas hålla upp dörrar, dra ut stolar, betala för dejter, köpa en svindyr förlovningsring etc, men det finns såklart en flip side till detta. Kvinnan i förhållandet förväntas att ensam sköta städning, matlagning, tvätt, disk och det mesta som hör hemmet till, vilket jag tror manga inte tanker pa nar de sager att de "vill ha en amerikansk gentleman", haha.

-- Mannen är så kallad head of the household och är därmed huvudansvarig för att försörja och beskydda sin familj. Exempel: vår gemensamma deklaration (och darmed inkomst) blev automatiskt skriven under Michaels namn pa grund av den simpla anledningen att "he is the husband", som hon på företaget som hjälpte oss deklarera förklarade. Och juste, som head of the household ar mannen också den som har the last word om ett viktigt familjebeslut ska tas (nu vet jag inte hur manga som lever efter detta till 100%, men det verkar inte helt frammande for de flesta).

-- Synen på barnuppfostran. Detta har kanske inte nagon direkt anslutning till gentlemanna-amnet, men ar anda en viktig punkt nar det kommer till ett forhallande. Har i USA verkar det bland annat vara normen och helt accepterat att anvanda smisk som uppfostringsmetod. Nagot som jag som svensk var totalt chokerad over nar jag forst insag det, jag menar, hur lange har det inte varit forbjudet i Sverige? I ren allmanhet ar det aven storre skillnad mellan barn och foralder har, till exempel ska man som barn ha respekt for sina foraldrar och vad de an bestammer sa ar det det som galler. Har down south ar det ocksa vanligt att man kallar sina foräldrar for "ma'am" och "sir" just for att visa respekt. Det finns liksom mindre rum for barn att forhanda och den "kompisrelationen"som barn och foraldrar vanligtvis har i Sverige ser man inte rikitigt har.

Meningen med detta inlagg ar verkligen inte att lata negativ eller att forsoka avskracka nagon, utan mer att beskriva hur svart det kan vara att dejta nagon fran ett annat land och kultur. Nu har jag generaliserat ratt mycket i mina beskrivningar i det har inlagget, sjalvklart ar inte alla amerikaner (eller svenskar heller for den delen) likadana, men det kanns anda som en ganska rattvis beskrivning av hur de flesta ser pa saker och ting har. Jag alskar min amerikan och skulle aldrig nagonsin kunna se mig med nagon annan man an honom, men visst har vi haft var del av missforstand och meningsskiljaktigheter, just pa grund av hur olika bakgrund vi har, vilket kan bli jobbigt ibland. Speciellt nar man kanner att man maste forklara och forsvara sina asikter nar ens partner tittar pa en som om man vore knapp och aldrig har hort nagot sa "idiotiskt" tidigare :P Vet inte hur manga ganger jag kommit pa mig sjalv att saga: "I'm not crazy, this is how everybody does it in Sweden. I prooooomise!!" Det har val funkat sadar hittills, hehe. Vet inte ritkigt hur jag ska avsluta det har superlanga inlagget med annat an att saga att trots att jag bott i USA i nastan tre ar innan jag och Michael blev tillsammans hade jag inte alls insett hur olika Sverige och USA faktiskt ar forran vi traffades. Lite intressant faktiskt!

lördag 9 mars 2013

26 månader!

Idag firar Michael och jag 26 månader tillsammans. Två år och två månader med andra ord. Det känns så mycket längre än det, kanske för att det hänt så mycket under den tiden. Dagen till ära lägger jag upp några av de bilder som jag skickade in till USCIS för att visa att vårt förhållande/äktenskap är äkta:

Tidig vår 2011. En av de första bilderna på oss. Michael blev jätteglad (not)
när han fick reda på att det var just den här bilden jag skickat till mamma
när jag berättade att jag hade träffat en kille här, hehe. 
Maj 2011. Pa wale watch i Gloucester, Massachusetts, det var
så jobbigt att vi båda somnade på väg tillbaka...
Maj 2011. Te med infödingarna i Gloucester, MA. Det var förövrigt i
den här lilla staden som filmen "The Perfect Storm" spelades in.
Våren 2011. Kvällspromenad på Revere beach i Bostonområdet.
Juni 2011. Så himla ful bild på oss båda, haha.
Min graduation från Bunker Hill Community College.
Bara en vecka innan flyttlasset till Texas gick.
September 2011. Nyligen flyttat till Texas och i Kemah, ett nöjesfält ute vid kusten.
Mars 2012. I japanska trädgården i Hermann Memorial Park i Houston.
November 2012. På en strand i Cozumel, Mexiko (jag i bakgrunden). 
November 2012. Såhär kul är det på en mexiko-kryssning...
December 2012. Bröllopet!!!! 
I love you so much baby, could never imagine my life without you in it. You're my husband, my best friend and my soulmate, now and forever!

tisdag 12 februari 2013

Amerikansk artighet

Idag under middan med accountingfirman kom vi in pa amnet hur man tilltalar sina svarforaldrar (det var ingen formal dinner utan valdigt avslappnad stamning). Har i USA, och speciellt i Texas, forvantas man ju vara artig pa ett helt annat satt an hemma i Sverige. Till exempel kallar man folk som man inte kanner for ma'am och sir, och har nagon en PhD-utbildning kallar man honom eller henne for Dr. + efternamn (typ Dr. Johnson). De har artighetsfraserna forekommer aven i hemmet, till exempel kallar Michael sin mamma ma'am och sin styvpappa sir ibland. Nar jag bodde i Boston kandes detta fenomen inte lika vanligt som har down south, men jag kan ha fel.

I alla fall, under middagen kom alltsa fragan upp: Hur tilltalar du dina svarforaldrar? Aven fast vi som diskuterade var forlovade/gifta/hade varit tillsammans lange sa holl vi alla med om att det kandes stelt och respektlost att kalla svarforaldrarna vid fornamn och det vanligaste var att anvanda Mr and Mrs + efternamn och att saga ma'am och sir. Eftersom Michaels mamma inte ar gift sa kan jag inte anvanda Mrs. (duh), men kallar henne Ms. Jackie och forsoker saga ma'am sa ofta som jag kommer ihag. En annan sak som ar ratt vanlig har ar att kalla sina svarforaldrar for "mom" and "dad" vilket Michael kallar mina foraldrar ibland, jag provade att kalla svarmor for "mama" en gang, men det kandes alldeles for stelt sa jag slutade, haha. I Sverige ar det ju mycket lattare, man behover aldrig tanka pa hur man ska tilltala nagon, fornamn funkar alltid!

Sa, till dagens fraga: Hur tilltalar ni era amerikanska svarisar??

söndag 10 februari 2013

Officiella Brollopsbilder

Har antligen fatt tummen ur och laddat upp brollopsbilderna pa facebook som fotografen tog pa oss, sa da ar det ju lika bra att jag lagger upp dem har med.
























lördag 19 januari 2013

May I Introduce...

... our newest member of the Hawkins family: Rhino! Igar blev vi med hund, narmare bestamt en sex veckor gammal liten yorkie puppy. Vi bestamde oss for att kopa en ifran en uppfodare istallet for djuraffaren, speciellt efter kommentarerna jag fatt efter det att jag postade ett inlagg for ratt langesen angaende eventuellt hundkop (tack for informationen, ni som upplyste mig om att valpar i djuraffaren oftast kommer ifran puppy mills!). Isn't he adorable?




söndag 13 januari 2013

Liten recap av de senaste veckorna

Jag har ju haft besok har bestaende av min familj sen den 22:a december, sa det har inte blivit sa mycket bloggande for min del. Igar akte dock min syster hem, sa nu ar vardagen tillbaka igen. Pa onsdag borjar skolan och det blir jobb hela veckan. Jag var ratt dalig pa att ta bilder nu under "lovet", men har kommer nagra i alla fall:

Jag och syrran bara nagra minuter innan jag ska walk down the isle
Antligen fick jag ha pa mig min vigselring
som vi kopte for sakert ett ar sen!

Inte sa bra bild men vi spelade laser tag och bowlade en kvall. Michael, Ceecee,
Poppa, Alexis (som knappt syns i bakgrunden), Meechy, jag och Fredrika.
Btw, jag vann high score i vary lag andra gangen vi spelade!!
Pappa, Alexis, mamma och jag vid var pool
Fick en chokladleverans fran Sverige, sjalvklart uppaten under en kvall

Jag, Michael och syrran gick och sag Texas Chainsaw Massacre 3D pa bio
Jag och syrran bakade kanelbullar. Det var faktiskt min forsta gang (om man inte raknar gangerna
nar jag var liten och "hjalpte" mamma), men gud vad latt och snabbt det gick, och saaa gott!

Nu ska projektet "Adjustment of Status" paborjas sa att jag forhoppningsvis kan fa ett
Green Card och bli en permanent resident och antligen kan skaffa ett riktigt
jobb, social security card, korkort etc och inte kanna att jag lever i detta land
pa nader. 
Igar efter att vi lamnat av Fredrika pa flygplatsen stannade
Michael och jag och kopte jattegod barbeque till middag. Det var ett
typiskt Texasstalle med football pa TV:n, serverade endast BBQ,
langbord, och bade Texas- och Amerikanska flaggor i taket.