My Impala

För ett par månader sen gick min första bil sönder. Jag hade lite tur i oturen eftersom det hände under jullovet och jag inte hade några lektioner jag var tvungen att gå på just då. Min skola ligger 45 miles (ungefär 7,2 mil) norr om där vi bor och det enda sättet att ta sig dit är med bil. Att ta Michaels bil eller låta honom skjutsa mig hade inte heller varit något alternativ då han jobbar inne i Houston vilket är ca 45 miles söder om där vi bor. Eftersom jag inte var tvungen att vara i skolan varje dag så hade vi ett par dagar på oss att hitta en ny bil till mig. Vi fick tag på en 2006 Chevy Impala som jag är jättenöjd med, och ja, den är automat och det är SÅ skönt att slippa växla, haha. Lite lat amerikan har jag nog allt blivit...
Here she is (i bakgrunden ser man även lägenheterna vi bor i):

Visst är det hur skönt som helst att ha en egen bil men det är även jobbigt att vara HELT beroende av den. Startar inte min bil sitter jag där, helt fast. Hell, enda stället jag kan ta mig till utan att köra är till bensinmacken på andra sidan gatan. Bokstavligt talat. Det finns inga bussar, tunnelbanor, tåg eller nånting. Inte heller några trottoarer så att man kan gå heller, fast det hade ändå inte funkat då avstånden antingen är för långa eller så måste man korsa högtraffikerade motorvägar. Ibland saknar jag att bara kunna GÅ till centrum om jag vill shoppa eller att ta tunnelbanan in till stan utan att behöva tänka på bensinpengar, var man ska parkera, att köra fel och sånt. I Boston klarade jag mig bra utan bil då kollektivtrafiken var hyfsat bra men här i Texas hade vi verkligen inget annat val än att ha varsin bil.