Bye Bye Baby :(

Jag skulle egentligen ha skrivit om det har for ett tag sen, men i borjan var det sa trakigt att jag inte ville tanka pa det och sen har det helt enkelt inte blivit av. Vi kopte ju en liten yorkie-valp i januari, men efter manga om och men bestamde vi oss for att vi inte skulle ha kvar honom. Aven om det var ett sa otroligt svart beslut att ta sa var bast for alla parter, sa nu bor Rhino hos ett medelalders par pa andra sidan stan. Vi hade ju planerat att skaffa en hund i flera manader och jag hade till och med lagt upp mitt kursschema for terminen sa att det skulle fungera sa att vi var hemma i omgangar. Anda kandes det som om tiden inte rackte till, och med tanke pa Rhinos basta sa tog vi beslutet att det var battre for honom att han fick komma till nagon som verkligen kunde ge honom allt han behover. Men usch, jag kande mig verkligen som en misslyckad foralder och sa himla dum, men det hjalper lite att tanka att han har det bra dar han ar nu... Jag var inte med nar han lamnades over eftersom jag var tvungen att jobba, och det var nog lika bra det. De forsta dagarna kandes det sa himla tomt nar jag kom hem och jag fick gratattacker lite da och da och jag saknar honom fortfarande varje dag. Jag blev sa himla fast vid honom aven fast vi inte hade honom langre an i en manad. My little Rhino baby... I miss you.