Skratta eller grata ganger tre

Idag har varit en valdigt handelsefull dag, och aven en dag med valdigt konstiga sammantraffanden. Jag tror jag kan rakna till hela tre vet-inte-om-jag-ska-skratta-eller-grata tillfallen. I alla fall, recap av dagen, here we go:

Jag borjade morgonen med en internship interview for en accounting firm, det kandes faktiskt som om den gick helt hyfsat, sa so far so good. Kommer till jobbet efter intervjun och gar in pa USCIS hemsida da jag insett att jag ka kolla statusen pa alla applications som jag skickat in. Jag gick mest in for att se om koderna jag fatt verkligen funkade, men ser da att min green card ansokan kom fram redan den 20:e februari, inte den 27:e som det stod pa USPS hemsida. Jag har alltsa stressat ihjal mig och telefonterroriserat helt i onodan i en hel vecka. Skratta eller grata?
Snabbspola tills jag ska aka fran jobbet till min night class. Eftersom jag just idag hade glomt min vattenflaska sa svepte jag ett helt glas vatten precis innan jag akte i hopp om att jag inte skulle bli torstig pa ett bra tag. Jag ringer Michael och sager att vi kan ta en snabb Subway date eftersom jag kommer ha lite extra tid innan min lektion borjar da jag gick en halvltimme tidigare fran jobbet. Tyvarr har dock nagon bestamt att de ska mala strecken pa motorvagen just idag, i rusningstrafik, sa en stracka som vanligtvis tar mig 35 min att kora tar idag nastan 2 timmar (trafikstockningar pa denna stracka hander typ tva ganger om aret). Ingen Subway for mig, jag kom forsent till lektionen, men varst av allt, jag var SA kissnodig att jag trodde att jag skulle sprangas, tack vare att jag svepit det dar vattenglaset precis innan. Jag har nog aldrig varit sa kissnodig i hela mitt liv forut  och det gjorde verkligen ont, det enda som raddade mig fran att inte kissa i bilen var nog att jag skulle vara tvungen att sitta i ett klassrum i tre timmar efterat samt tanken pa en stinkande kissbil, hehe. Jag svanger i alla fall ANTLIGEN in i parkeringshuset och far typ andas djupt for att koncentrera mig pa att halla mig nar jag borjar ga-springa mot byggnaden. Pa vag in mot toan (aaahh, nastan dar) moter jag en av accounting professorerna jag haft i en tidigare kurs iford sin graduation gown och hon stirrar konstigt pa mig. Hon ropar sen pa mig (visste inte ens att hon kom ihag mitt namn) och sager att hon kommit till mitt klassrum for att "tap" mig (typ klappa pa axeln) som en inbjudan till Beta Gamma Sigma, ett business honors society som bara de studenter med 10% hogsta betygen blir inbjudna till. Hon sager ocksa att vi kan ga tillbaka in till klassrummet tillsammans for att gora ritualen framfor alla i klassen. Det var ju en jattetrevlig overraskning, men mitt toabesok da?! Skratta eller grata liksom? Jag haller ju pa att do av sprucken urinblasa typ, men nu kan jag ju inte saga till henne att "jag maste bara ga pa toa forst", sa vi gar forbi toaletterna (AAHH) och in i klassrummet, dar min professor avbryter hela forelasningen for att jag ska bli fotad med de bada professorerna framfor hela klassen. Inte stelt alls, och allt jag kunde tanka pa var att fa ga pa toa. Efter bilderna var tagna sa satte jag mig automatiskt pa min plats och professorn borjade undervisa direkt igen, och tanken pa att direkt resa mig och ga pa toa och stora hela klassen for andra gangen inom loppet av 5 minuter kandes inte speciellt rolig. Efter tio minuter kunde jag dock inte halla mig och var bara tvungen att ga... ANTLIGEN!!
Under fem minuters rasten vi far senare kollade jag igenom informationen angande Beta Gamma Sigma och ser att for det forsta sa betalar the dean of the college of business administration min avgift for att ga med (yay) och for det andra ska det hallas nagon fancy bankett en fredagkvall i mars for alla nya medlemmar. Jag som inte brukar vara sa intresserad av skolaktiviteter kande att just denna skulle det faktiskt vara kul att ga pa, typ fancy date night med Michael. Speciellt eftersom han ar ledig fredagar och skulle kunna komma. Trodde jag, ja. Jag ringer och berattar for honom och far da reda pa att det ar just den dagen han ska vara i Tennessee for en musikgrej som han jobbar pa. Alltsa, sen vi traffades har han aldrig rest nagonstans utan mig (och vi har knappt rest nagonstans alls tillsammans), men just denna dag ska han alltsa vara out of state. Skratta eller grata liksom?
Pa det stora hela sa var det i alla fall fler positiva an negativa upplevelser, sa det var nog en helt okej dag anda :)

Snabb Update: YAYY!!

Maste bara uppdatera lite snabbt. Mitt green card application package skulle ha blivit delivered forra mandagen, men icke. Efter att ha vantat snallt i nagra dagar och sen brakat med USPS och terroriserat dem tva dagar i rad (sa irriterande foretag, man far olika information beroende pa vem man pratar med varenda gang) sa fick jag 4 SMS och 4 email fran USCIS igar klockan 23 om att min application kommit fram. Skum tid att fa meddelanden fran en govermental agency pa, but who cares, jag var sa lattad da jag redan borjat tanka i banorna att behova skicka in en ny ansokan. 

Thanks Hubby!!

Thanks hubby for finding my lost debit card, det lag langst bak i garderoben. Michael har en dold talang, namligen att hitta borttappade debit/credit cards. Detta var alltsa inte forsta gangen. Det hander med jamna mellanrum att han inte kan hitta sitt debit eller credit card och nar jag klagar och sager nat i stil med "You lost your card again?!" svarar han alltid med "I never lose my card, I just misplace it". En gang hade han tappat bort sitt kreditkort nar han varit och tankat, och efter att ha letat igenom hela lagenheten och bilen utan resultat sager han att han tror att han vet var det ar och kor ivag med bilen. En kvart senare kommer han tillbaka med kortet i handen och det visar sig att han hittat det i diket langs vagen till macken. Eh, hur han hade "misplaced it" dar och hur han ens visste var det lag har jag ingen aning om (dikena har ar typ en meter djupa och valdigt breda), men hittade kortet gjorde han!

Dagens stressmoment

1. Min green card ansokan har fortfarande inte kommit fram. Det star pa postens hemsida att de forsokt leverera I mandags men att ingen var dar for at skriva pa. Skit. Skulle inte valt att skicka certified utan bara vanligt...
2. Mitt debit card ar borta. Sist jag hade det var I tisdags kvall nar jag kopte godis pa macken. Ugh.
3. Jag har sa otroligt mycket att plugga nu att min tredagars helg I princip inte kommer besta av nagot annat an just plugg om jag vill klara mig igenom dessa kurser med hyfsade betyg. Piss piss piss.

Saja, nu kanns det iaf lite battre efter att fa ha klagat!

Plugghelg

Helgen har for min del agnats mest at att plugga och det har kants ratt segt. Jag trodde (mer onsketankande kanske) att sondagen skulle bli hyfsat fri fran plugg men har istallet fatt sitta hela dagen  och kvallen med managerial economics och cost accounting... Jag lyckades precis ta mig ut for forsta gangen idag runt nio-tiden for att ga till macken och kopa lite godis, men det ar den enda kontakten jag haft med omvarlden idag (forutom lite skype med mamma och sms:ande med Linea). Jag onskar att de kommande tre veckorna kan snabbspolas sa att spring break kunde vara har redan. Inte for att jag ska gora nagot speciellt (sa roligt ska vi inte ha det, jag ska jobba), men just nu kanns tanken pa att "bara" fa jobba i en hel vecka riktigt skon! Igarkvall tog jag dock en liten paus och bara slappade med Michael. Vi borjade kolla pa "Django" och den var valdigt bra. Jag hade inte forvantat mig att den faktiskt skulle ha roliga scener ocksa, utan trodde mer att den skulle vara superserios rakt igen. Vi somnade dock i mitten av filmen sa vi ska kolla klart ikvall. Sorry for ett valdigt trist inlagg, men tyvarr har helgen inte varit mer intressant for min del ;)

Let the Wait Begin!!!

Idag skickade vi ANTLIGEN in ansokan om att andra min status till permanent resident och ansokan om green card! Som ni ser pa bilden sa blev det en hel del forms och dokument att skicka med. For att inte tala om de $1,500 som det kostar att ansoka... Nu vill jag inte jinxa det hela (i fall att jag gjort nagot fel), men jag kanner mig ratt stolt som klarade av att fixa allt utan hjalp av en advokat. For ovrigt tog kontrollmanniskan inom mig over och jag vagrade aven att lata Michael gora nagot alls, forutom att skriva under dar han behovde, hehe. Kandes sakrast sa ;) Enligt postmannen skulle paketet komma fram i Chicago pa tisdag, och sen borjar alltsa den omtalade vantan... Hoppas, hoppas, hoppas att varat case gar hyfsat smidigt, men det finns det ju som sagt inga garantier for.

Tankte aven passa pa att tacka for alla intressanta kommentarer jag fick angaende inlagget om hur man tilltatar sina amerikanska svarforaldrar. Tror jag kan dra slutsatsen att det ar valdigt olika i olika familjer, vilket verkar paverkas mycket av var nagonstans i landet man bor. Som vantat ar folk mer artiga och formella har nere i sodern an i andra delar av landet. Interesting!

Online class lecture

Jag har alltid varit skeptiskt mot online classes och alltid undvikit dem om jag kunnat. Jag borjar fundera pa om det var ett misstag... Den har terminen tar jag tva onlinekurser och det ar ju sa convenient! Pa min skola har professorn spelat in the lecture sa man kan kolla pa den hemma I soffan/sangen/pa Starbucks etc, och bast av allt; ar det nagot man inte hinner anteckna eller inte riktigt forstar sa ar det bara att spola tillbaka och lyssna/kolla igen! Dock verkar det variera lite fran skola till skola, jag har tagit ett par onlinekurser pa the local community college och da fanns det inga videor eller lectures att tillga, bara boken och uppgifter att losa vilket ju gjorde kurserna lite svarare och trakigare.

Amerikansk artighet

Idag under middan med accountingfirman kom vi in pa amnet hur man tilltalar sina svarforaldrar (det var ingen formal dinner utan valdigt avslappnad stamning). Har i USA, och speciellt i Texas, forvantas man ju vara artig pa ett helt annat satt an hemma i Sverige. Till exempel kallar man folk som man inte kanner for ma'am och sir, och har nagon en PhD-utbildning kallar man honom eller henne for Dr. + efternamn (typ Dr. Johnson). De har artighetsfraserna forekommer aven i hemmet, till exempel kallar Michael sin mamma ma'am och sin styvpappa sir ibland. Nar jag bodde i Boston kandes detta fenomen inte lika vanligt som har down south, men jag kan ha fel.

I alla fall, under middagen kom alltsa fragan upp: Hur tilltalar du dina svarforaldrar? Aven fast vi som diskuterade var forlovade/gifta/hade varit tillsammans lange sa holl vi alla med om att det kandes stelt och respektlost att kalla svarforaldrarna vid fornamn och det vanligaste var att anvanda Mr and Mrs + efternamn och att saga ma'am och sir. Eftersom Michaels mamma inte ar gift sa kan jag inte anvanda Mrs. (duh), men kallar henne Ms. Jackie och forsoker saga ma'am sa ofta som jag kommer ihag. En annan sak som ar ratt vanlig har ar att kalla sina svarforaldrar for "mom" and "dad" vilket Michael kallar mina foraldrar ibland, jag provade att kalla svarmor for "mama" en gang, men det kandes alldeles for stelt sa jag slutade, haha. I Sverige ar det ju mycket lattare, man behover aldrig tanka pa hur man ska tilltala nagon, fornamn funkar alltid!

Sa, till dagens fraga: Hur tilltalar ni era amerikanska svarisar??

Mardi Gras

Pa bilden nedan ser ni en valdigt serios (not) hubby med fangsten fran Mardi Gras I lordags. En av grejerna man gor pa Mardi Gras ar tydligen fanga halsband som de I paraden slanger till de som tittar pa. Nu ska jag satta mig och plugga och finslipa CV:t. Imorn blir en busy day med jobb, exam, lektion, mer jobb, career fair och Beta Alpha Psi mote plus middag. Langtar redan till imorn kvall nar allt ar over, hehe.

Officiella Brollopsbilder

Har antligen fatt tummen ur och laddat upp brollopsbilderna pa facebook som fotografen tog pa oss, sa da ar det ju lika bra att jag lagger upp dem har med.