Jingle Y'all the Way

Är så otroligt trött, därav inget bloggande på ett tag. Förra veckan var finals week och det blev inte många timmars sömn. En av dagarna var jag uppe till 05:30 på morgonen, sov en timme och infann mig sen på jobbet 7:30 för en heldag och tog sen en final på kvällen. Planen var att upprepa proceduren för final #2 men då sa kroppen emot trots kaffe... Jag fick iaf A i båda kurserna (inte säker på hur det gick till i mitt zombietillstånd) och det känns verkligen hur skönt som helst. Den här terminen har varit den mest krävande av de alla under mina år som college student, tre jättetuffa kurser samt en massa jobb på det.

På torsdag bär det av till Sverige och jag längtar verkligen! Dock har jag tusen grejer att göra innan och den lilla energin jag lyckats behålla efter förra veckan går verkligen på sista sparlågan så allt känns jättejobbigt att ta sig för... Hoppas verkligen inte jag låter för gnällig och klagig nu, men jag är verkligen helt slut. Lyckades i alla fall packa nästan alla mina kläder och tvätta ikväll!

Såg att påsarna från mataffären har jultema, kul. Typiskt Texas att trycka in "y'all" överallt. Det tog mig nästan två år av att bo här men nu har jag också lagt till ordet till mitt vokabulär och använder det ibland. Jag bloggar från mobilen så bilden kanske inte hamnar precis så som jag vill ha den, men det får funka för tillfället.

Pluggpaus

Tankte borja med att saga tack for all positiv respons angande min uppsagning! Det ar i sanna tillfallen ar jag extra glad och tacksam for alla "bloggvanner" jag kommit i kontakt med sen jag startade den har bloggen (och sa ar ni ar sa himla bra pa att kommentera!).

Klockan har precis blivit midnatt och jag ar sa langt ifran fardigpluggad som det kan ga (nastan i alla fall). Jag har min forsta final imorn 6pm, vilket ju inte vore sa illa om det inte vore sa att jag maste jobba hela dagen imorn (7:30-4:00). Vanligtvis brukar jag kunna klamma in nagra 15 min study sessions under jobbdagen om vi inte har jattemycket att gora, men eftersom det bara ar jag och den nya tjejen som ska ta over efter mig dar imorn sa maste jag train (lara upp??) henne hela dagen = ingen tid att plugga alls. Exakt samma sak blir det pa torsdag da jag har min andra final pa kvallen. That being said maste jag agna kvallarna och natterna (ugh) till att plugga, idag var kunde jag inte borja forran 9pm da vi hamtade ut Michaels bil och jag var tvungen att skjutsa honom dit. Sa liiiite stressad kanner jag mig nu, har precis suttit i tva timmar men hjarnan kanns skitseg trots tva koppar Starbucks peppermint mocha (se bilden nedan).

Deras VIA variant pa just peppermint mocha kan verkligen rekommenderas, det smakar precis som nar man koper fardig Starbucks-latte, men istallet for $4 for en kopp behover man bara betala $7 for fem koppar. Kanner hur smalanningen inom mig ar riktigt nojd med det inkopet ;)

Nu ska jag lasa lite bloggar, ta en snabbdusch, och sen satta mig och plugga igen. Happy studying alla ni andra som ocksa har finals week!

Two weeks notice

Som jag skrev tidigare skulle jag alltså säga upp mig från jobbet i tisdags. Jag trodde nog att de skulle bli väldigt arga och kanske till och med sparka mig. Här i USA är man oftast tvungen att sluta direkt när man man får sparken. Jag har haft kollegor som kommit in helt ovetandes på morgonen, jobbar på som vanligt, för att sen under dagen bli inkallade till chefen för att få sparken och lämna arbetsplatsen direkt. Detta kan alltså hända utan att man gjort något helt galet, det behövs liksom ingen "riktig" anledning. Med det i åtanke kom jag in tidigt och jobbade sent dagen innan för att i alla fall få några timmar extra om det skulle bli så att jag fick sparken. Dock blev det inte alls så! Min chef, supervisor och alla min kollegor förstod och jag fick mest positiv respons. De alla önskade mig lycka till och var glada för min skull, inte en enda negativ kommentar fick jag. Otroligt skönt! Det bästa av allt tyckte min chef var att jag hade dåligt samvete då jag inte tyckte att två veckors uppsägningstid var nog. Eller som han sa: "Most people just go 'eff this place' and leave, or won't even give their two weeks, I really appreciate that you are feeling bad". Jag antar att vi svenskar är mer lojala när det kommer till jobb, alternativt att vi för det mesta åtmistone vill följa de regler som gäller.

Till något annat. Finals week är nästa vecka och jag har två finals, båda i corporate taxation men olika ämnen inom det. Jag har samma lärare i kurserna och i början av terminen när han gick igenom planeringen (the syllabus, vet inte vad det heter på svenska) sa han att båda kursmaterialet är för svårt för att ha finals som inkluderar allt vi lärt oss under terminen. Alltså skulle mina finals bara vara som vanliga exams på de sista kapitlen vi inte haft prov på än. Visst är hans prov alltid vädigt svåra då taxes (beskattning på svenska heter det kanske?) är ett komplicerat ämne i sig, men två kapitel är ändå doable. Helt okej. Tills nu i veckan då han går igenom vad vi behöver plugga för finals och inkluderar nästan allt vi gått igenom under hela terminen. I båda kurserna. Panik!! När någon ifrågasatte och sa att hon var under intrycket att det bara skulle vara de sista kapitlen fick vi svaret att han aldrig hade sagt det. Gah! Så nu har jag skitmycket att plugga, men vill även julpynta och fixa här hemma nu i helgen eftersom vi åker till Sverige om mindre än två veckor. Jag vill hinna se julpyntet och granen ett tag och det känns för sent att sätta upp allt nästa vecka. Jaja, det ska väl gå på något sätt, får förlita mig på kaffe!

Nu blev det ett sånt tråkigt inlägg med en massa text och inga bilder alls, hoppas ni fortfarande är vakna! 

Nervöst

Imorn är alltså dagen kommen. Det är då jag ska säga upp mig, eller give my two weeks notice som man säger här i USA. Jag är aningen nervös då jag för det första inte gillar konfrontationer (svensk som man är) plus att jag tror att min chef, min supervisor och min kollega alla kommer bli hyfsat irriterade/arga eftersom timingen inte är sådär jättebra. Kollegans fru ska ha barn nästa vecka och har planerat att ta ledigt enda till årsslutet, dock kommer jag ju sluta om två veckor och eftersom det bara är vi två som vet hur saker och ting ska skötas på vår department så kommer han nog inte bli så glad om han inte kan ta ledigt som han planerat. Alternativt att ingen kommer att vara där och då blir nog chefen inte så glad då vårt projekt drar in ca 90% av företagets revenue. Oh well, ska försöka att inte tänka på det utan vara lite mer ego imorn - det är ju ändå alla andra här. Plus att det nya jobbet är tusen gånger bättre och det hade varit rent idiotiskt att inte ta det.

Till något helt annat. Jag har helt missat programmet "Svenska Hollywoodfruar" som tydligen verkar vara rätt populärt i Sverige (eller?), men fick i helgen för mig att kolla på ett avsnitt. Och herregud, Maria Montazami, hur rolig är inte kvinnan?! Nya idolen, hehe. Jag vet, 100 år efter säkert, men var bara tvungen att kommentera det. 

Nu ska jag gå och lägga mig tidigt och försöka peppa upp mig mentalt inför morgondagen. Hjälppp!!! 

Småsaker

Idag var en bra dag! Jag var på jobbet extra tidigt. Vanligtvis börjar jag 7:30, men imorse var jag där 6:30. Chasing those overtime hours... Anyway, vid halv tolv sa chefen att vi fick lov att gå hem och skulle automatiskt bli utklockade (utstämplade??) klockan 16. Yay! Här i USA har alla jobb jag haft (3 stycken hittills) haft en maskin där man "punch in and out" när man kommer och går, så att de på löneavdelningen kan se exakt när man varit där. Det känns aningen uråldrigt, och där jag jobbat i Sverige har vi aldrig behövt göra detta. Eller? Är det typiskt amerikanskt eller har jag fel?
Eftersom jag kom hem extra tidigt och Michael var hemma eftersom han jobbar natt så åkte vi ut på lite ärenden. Jag fick ett $25 presentkort på Walmart från jobbet, så vi passade bland annat på att köpa en skohylla (tog bara 2.5 år) samt en canvas att ha i "hallen". Det är inte mycket till hall (känns även det väldigt amerikanskt att komma rätt in i vardagsrummet efter att man klivit innanför dörren), så tidigare har våra skor tagit upp nästan hela golvytan i det lilla utrymmet precis vid ytterdörren. Jag tycker resultatet blev bra, det känns lite mer som ett designerat (swenglish?) utrymme nu. Småsaker kan verkligen göra stor skillnad. Det syns dock inte så bra på bilden, men det saknades skruvar till skohyllan så den översta hyllan är inte på plats. Typiskt. Ringde customer service och vi måste åka tillbaka och byta ut hela hyllan, men det får vänta till efter Thanksgiving/Black Friday-helgen då det är hets deluxe i alla affärer på grund av rean.

ÄNTLIGEN lite organiserat!!

Michael valde denna (ibland slår han till och förvånar) och jag tyckte
faktiskt den var jättebra. Simpla saker egentligen, men som man ibland tyvärr
struntar i eller glömmer bort in the heat of the moment. Bra att påminnas varje dag!

Sett från vardagsrummet. Ursäkta all disk i diskstället, orkade inte ta bort bara för att ta en bild...

Vi svängde även förbi Dunkin Donuts då jag hade en kupong på en gratis mellandryck vilket jag fått efter att gått med i deras medlemsklubb (passa på ni andra som också bor i USA). Det fick bli en caramel iced latte, och även DD har börjat med sina julmuggar. Mys! Nu ska jag sätta mig och göra lite tax accounting homework. Inga lektioner denna vecka pga Thanksgiving imorgon, men jag tänkte jobba ikapp lite på tidigare inlämningar som jag missat då det varit mycket med jobbet. 

Höst

Hösten verkar ha kommit till Texas tillslut. Idag har det bara varit några grader varmt och spöregnat hela dagen, kändes nästan som att vara tillbaka hemma i Sverige, hehe.
Med min skitlön (hej 80kr/h innan skatt, typ) är det inte så jättelätt att spara men för ett par veckor sen hade jag lyckats skrapa ihop nästan $400 och var skitnöjd, perfekt som lite fickpengar nu när vi ska hem till Sverige över julen. Yay. Tills Michaels bil gick sönder förra veckan. Prislapp på reparationen: nästan $400. Jahappp, tillbaka på noll igen då. Sen råkade jag köra på en trottoarkant i helgen så nu läcker något från under min bil, så det blir verkstan för den imorn. Gah, visst är det skönt att ha bil(ar) men så otroligt drygt med underhåll och reparationer. Oh well, det löser sig...
On a brighter note, den här veckan är kort då det är Thanksgiving på torsdag. Jag är ledig från jobbet både torsdag och fredag och båda mina kvällslektioner är inställda. Otroligt skönt!! Bästa är att Michael är ledig tors-fre också!

Nä, nu ska jag mysa ner mig i sängen och kolla Netflix, måste passa på när det för en gångs skull är kallt och ruggigt ute :)

Friday Night

Imorse var jag på jobbet 06.00 (hello OT) och kvällen har ägnats åt att plugga Special Topics in Taxation, en av kurserna jag tar den här terminen. Anywhooo, det har varit en busy dag och jag är redo för sängen, men vill först bara berätta hur glad jag blev för alla kommentarer jag fick på förra inlägget angående Sverigeresan. Jätteroligt, och en massa bra tips, tack! Vasamuseet verkar gillas starkt, så dit blir det definitivt en tripp. Det hade jag aldrig hade tänkt på själv då jag mest förknippar det med att varje år åka dit på studiebesök med skolan/fritids i typ hela låg- och mellanstadiet, gå på samma guidade tur och tänka "jajaaaa, vi kan det här utantill nu", men det är ju faktiskt en väldigt unik sevärdhet om jag tänker efter lite ;) Svensk pizza och kebab måste självklart smakas, och kanske att jag kan lura i stackarn lite blodpudding om han inte inser vad det är (muahaha).

Nä, nu ska jag lägga mig i sängen och kolla lite TV. Jag har en ny serie som jag hittat på Netflix, Bridal Plasty. Det är en reality show där blivande brudar tävlar om det "perfekta" bröllopet, och varje gång någon vinner en challenge får de en valfri en plastikoperation för att se så bra ut som möjligt på sin bröllopsdag, haha. Ja, ni kan ju tänka er nivån på deltagarna, de är sådär äckligt amerikanska. Men det är rätt underhållande och perfekt att kolla på för att vila hjärnan efter en lång dag (även om jag absolut inte är ett fan av plastikoperationer).

Most exciting part of my friday night

Sverige!!!!

Förra veckan (efter mycket om och men) fick vi äntligen bokat biljetter hem till Sverige under julen!!! Dock blev det lite panikartat när jag i sista sekund insåg följande: 1) Man kan inte betala med ett amerikanskt visakort på svenska hemsidor. Jättebra då alla mina pengar är i mitt amerikanska konto och flygen är mycket billigare på svenska sidor... Mamma kom till tillfällig undsättning här, tack! 2) Jag har ingen aning om vilket efternamn jag måste boka min biljett i. Jag har officiellt inte bytt i Sverige eller i passet än men mitt green card som jag använder för att komma in i USA igen har såklart mitt nya efternamn. Det klarnade som tur var när bokningssidan frågade efter namnet i passet. Antar dock att jag måste ta med vårt marriage certificate att visa upp tillbaka till USA för att visa varför mitt efternamn är annorlunda på mitt green card. Någon som har erfarenhet av detta? 3) Jag har ingen aning om Michael måste ansöka om visum för att komma in i Sverige. Research, research (snabbt som satan samtidigt som mamma håller på att boka biljetterna hemma i Sverige) och som tur var behöver han inget visum då vi bara stannar i drygt en vecka. Så nu kommer vi till Sverige den 20:e december och åker tillbaka den 27:e!!!! I det kortaste laget men det ska bli så himla roligt. Det kommer alltså bli Michaels första gång i Sverige, äntligen, efter tre år tillsammans ska han få se hur jag växte upp och var jag kommer ifrån!

Vi kommer hålla oss i Stockholm, men eftersom det är min hemstad är jag så dålig på turistgrejer. Tycker det är så himla svårt att veta vad som är intressant att se som tursist. Vad tycker ni jag ska visa? Jag kommer bara på Gamla Stan, Slottet och Kaknästornet typ, hjälp!!! Ni som haft era amerikanare på besök tidigare, vad har de gillat/uppskattat i Stockholm?

Jag växte ju upp i Grimsta (del av Vällingby) så självklart blir det väl någon promenad genom området också. Jag googlade på Grimstabilder och fick tag på dem nedan. Även fast jag bott i USA i fem år och räknar det som mitt hem nu så kommer Grimsta alltid vara hemma, hemma -den känslan får jag bara jag tittar på bilderna.

Gatan jag växte upp på, "vår" balkong syns långt ner till höger

Grimsta Torg med "Favve" (mataffären) på andra sidan huset

Backen upp till höghuset. Grimstaskolan, där jag gick i åk 1-9, ligger bakom huset till vänster

Åh, blir alldeles nostalgisk nu. Inte världens finaste eller prestigefyllda område som ni ser (nu förstår jag varför "Brommasnobbarna" i hockeylaget kallade mig för Henrighetto, haha), men skulle aldrig ha velat växa upp någon annanstans. 162 till I die, liksom (höhö). 

Missförstånd 56473764

Att vara gift med någon från ett annat land och kultur innebär ibland att man missförstår varandra. I början av Michaels och mitt förhållande skedde missförstånden oftare och kunde leda till tjafs och bråk eftersom vi absolut inte kunde förstå (!!) hur den andra kunde tänka/göra på ett speciellt sätt. Ganska jobbigt och påfrestande att hela tiden behöva försvara varför man är och tänker på ett speciellt sätt... I alla fall, efter tre år tillsammans känner vi varandra bättre och det är nog safe to say de värsta kulturella missförstånden ligger bakom oss nu, men ibland slinker de in i vardagen ändå.

Häromveckan kom jag hem från min kvällslektion och eftersom jag precis pratat med Michael och han också var på väg hem bestämde jag mig för att vänta i bilen då vi skulle åka en snabbis till mataffären när han kom hem. Eftersom det var fem-tio minuter till han skulle komma tog jag upp mobilen och kollade facebook/nyheter/instagram. Michael kommer efter ett tag, parkerar bredvid mig och lite halvt rycker upp min bildörr och säger jätteirriterat "What??". Jag som inte fattar varför han reagerar så frågar surt vad problemet är. Under tiden har hans brorsa som också var med honom i bilen hoppat in i sin egen bil och kör iväg utan att riktigt hälsa på mig. Jag som fortfarande är irriterad för att Michael av någon anledning är sur på mig frågar varför brorsan bara körde iväg sådär. Tillslut kommer det fram att de båda trodde att jag var sur på Michael eftersom jag satt i bilen och väntade (istället för att gå in och vänta i lägeneten). Hans förklaring: "In the black community, if a woman sits in the car and waits for her man and is on the phone it means that she's mad". Jahapp, never saw that one coming... Mitt svar: "I'm not black and I'm not mad so let's just go to the store already!"

Noll motivation

Jag avslutade precis den av terminens kurser som gick i dubbel fart, så nu pluggar jag alltså "bara" på deltid fram till december. Otroligt skönt då det blev aningen mycket att även plugga heltid nu när jag jobbar minst 40 timmar i veckan. Jag att det blev så mycket där ett tag att jag fortfarande känner mig totalt utmattad och helt omotiverad till att plugga klart de andra två kurserna (vilket jag ändå såklart måste göra, ugh). Eftersom jag bara tar kurserna för att få credit så räknas inte betygen, bara man för över C (70%), vilket är rätt skönt, även om jag vanligtvis skulle tycka att ett C var bra nog.

Känner mig även riktigt omotiverad på jobbet fast av en annan anledning. Som jag skrivit förut tog jag ett jobb i väntan på att jag samlar på mig mina 150 credits och kan börja mitt accounting-jobb a.k.a. starta min karriär. Det jobbet jag har nu har ingen anknytning till vad jag pluggat och är inte så välbetalt för någon som redan har en bachelor. När jag tog jobbet var jag dock inte klar med min BA (så med tanke på det var lönen helt okej), samt att min chef påpekade att jag snart skulle få löneförhöjning, men att alla som inte har erfarenhet måste börja lite lägre. När jag började sa han till mig att jag skulle komma och prata med honom efter att jag varit på företaget i tre månader eftersom han tyckte att han egentligen betalade mig för lite. Han upprepade även detta under två andra tillfällen. När tre månader äntligen hade gått knackade jag på och frågade om vi kunde ha "the three month talk" men fick då svaret att det inte var en bra dag. "Remind me in a few days". Ett par dagar senare knackar jag på hans kontor igen men får då svaret att "there is so much going on right now, plus there have been a few mistakes made. Not that youuuu made them, but let's just wait until everything slows down a little". Jahapp. Det här var en månad sen och jag har inte hört något annat från honom än. Jag blir SÅ arg när jag tänker på det då han verkligen lovade mig en löneförhöjning, men jag vägrar att hålla på att böna och be när jag inte kommer vara kvar så länge ändå. Min plan sedan dag 1 har nämligen varit att säga upp mig precis innan jul för att kunna åka till Sverige och sen börja nya jobbet i januari nästa år. Detta är inget jag berättat för min nuvarande chef då jag verkligen behövde ett jobb i somras och jag kände att de kanske inte skulle anställt mig om de visste att jag bara planerade att vara där temporärt. Lite fult kanske, men tekniskt sett har jag ju aldrig lovar att vara där föralltid. I alla fall, vi bara är två personer i min department och den andra killen ska ta ledigt precis innan jul för att hans fru ska föda barn då. Det kommer alltså bara vara jag där då (tror de i alla fall), men faktum är att det är just då jag tänker sluta så ingen kommer kunna vara där och jag antar att det kommer bli kaos då det är vår avdelning som drar in 90% av företagets revenue. Detta har jag haft lite dåligt samvete över, men nu känns det nästan lite som att det kommer gå jämnt ut i och med att han vägrar att ge mig den där jäkla löneförhöjningen, hehe.

Vad tycker ni? Ska jag berätta tidigare att jag kommer att sluta så att de kan planera bättre (känner dock lite att det då är risk att jag blir sparkad så fort de hittat en ersättare om jag berättar för tidigt) eller ska jag dra ut på det och ge dem min two weeks notice två veckor innan jag planerar att sluta?