Igår var en sån där dag när jag fick en släng av ensamhet över mig. Ska försöka förklara på bästa sätt vad jag menar. Det är liksom en känsla av att inte ha något gemensamt alls med folk/bekanta man stöter på här. Att alla är så otroligt olika en själv och har så olika syn på saker på hur saker och ting ska göras och ska vara, att jag liksom inte orkar lägga ner energi på att lära känna någon. Vad skulle vi i såna fall prata om eller göra liksom? Don't get me wrong, jag gillar att ha kompisar som är annorlunda än vad jag är - annars blir det ju jättetråkigt, men när det är så extrema skillnader så är det liksom en annan sak...
Jag försöker verkligen att vara positiv, vill inte gnälla när jag vet att det finns så många andra som har "riktiga" problem, inte såna här töntiga småproblem. Dessutom har jag den bästa mannen någonsin och har ju faktiskt självmant valt att bo här, men igår brast det lite. Jag försöker förklara för Michael, men han förstår inte riktigt varför det är någon big deal, vi flyttade ju inte hit för att skaffa en massa vänner utan för att börja vårt liv tillsammans. Och jag förstår varför han inte fattar, jag hade nog inte heller gjort det tills jag upplevt det själv. Jag håller med om att vi inte flyttade hit för att skaffa vänner, jag har en massa fina vänner och familj hemma i Sverige och i andra delar av landet och "behöver" inga fler, det jag saknar är nog mer att känna att jag hör till på något sätt, att vara del i ett community som man delar något gemensamt med. Är det någon av er svenskar som bor i USA som har känt eller känner samma sak ibland? Några idéer eller tips på hur jag kan förbättra situationen? Det finns ett SWEA i Houston som jag tänkt länge på att gå med i, kanske det hjälper litegrann. Usch, blev ett rätt negativt inlägg men jag behövde skriva av mig lite. Hoppas ni haft en trevlig helg allihop!
Jag försöker verkligen att vara positiv, vill inte gnälla när jag vet att det finns så många andra som har "riktiga" problem, inte såna här töntiga småproblem. Dessutom har jag den bästa mannen någonsin och har ju faktiskt självmant valt att bo här, men igår brast det lite. Jag försöker förklara för Michael, men han förstår inte riktigt varför det är någon big deal, vi flyttade ju inte hit för att skaffa en massa vänner utan för att börja vårt liv tillsammans. Och jag förstår varför han inte fattar, jag hade nog inte heller gjort det tills jag upplevt det själv. Jag håller med om att vi inte flyttade hit för att skaffa vänner, jag har en massa fina vänner och familj hemma i Sverige och i andra delar av landet och "behöver" inga fler, det jag saknar är nog mer att känna att jag hör till på något sätt, att vara del i ett community som man delar något gemensamt med. Är det någon av er svenskar som bor i USA som har känt eller känner samma sak ibland? Några idéer eller tips på hur jag kan förbättra situationen? Det finns ett SWEA i Houston som jag tänkt länge på att gå med i, kanske det hjälper litegrann. Usch, blev ett rätt negativt inlägg men jag behövde skriva av mig lite. Hoppas ni haft en trevlig helg allihop!
Hej Henrietta!
SvaraRaderaKänner igen mig i din beskrivning och kan verkligen rekommendera att gå med i SWEA eller kolla upp om det finns några Facebook grupper med andra svenskar i ditt område.
Den sammanhållning och gemenskap som finns mellan utlandssvenskar är verkligen guld värt! Har bott ett år utomlands i Europa och flyttar i höst till NYC.
Kram Malin
Hej Malin! Kul att du hittat till min blogg :) Tack for tipset, jag tror ocksa att det kan hjalpa, att traffa manniskor i samma situation som en sjalv.
RaderaVad roligt att du flyttar till NYC i host, det har alltid varit en drom for mig :) Ska du plugga eller jobba dar?
Kram!
Hoppas det löser sig! :) Ja det är verkligen en dröm som går i uppfyllelse, ska plugga business Managment så det känns super bra :)
RaderaHärligt! Lycka till och njut av upplevelsen :) Jag håller ju precis på att avsluta en business degree i accounting, så hör gärna av dig om du har några frågor angående skolan eller i största allmänhet.
RaderaDet ÄR inte alls lätt att hitta amerikanska vänner. Ofta tycker jag att det känns ytligt. Jag tror på att det kommer att gå bättre när du börjar jobba också. Man hamnar i en helt annan gemenskap än när man pluggar tycker jag.
SvaraRaderaNär jag började arbeta fick jag två riktigt fina vänner, som jag kanske inte umgås med dagligen eller varje vecka. Men de finns där. Vi smsar och vi går på lunch eller middag nån gång ibland. Och jag vet att om jag behöver så ställer de upp...
Det tar tid. Dessutom tror jag att det beror på VAR i landet man bor. Här i NYC finns det så många olika människor, från världens alla hörn, som är både lika och olika. Det är fantastiskt!
Kolla gärna med SWEA och försök hitta nån på ditt nya jobb :)
Skönt att veta att det inte bara är jag som känner så. Och det är ju som du säger, det tar tid. Man kan ju liksom inte tvinga fram det. Jag kanner ocksa att det beror lite pa var man bor i landet. Nar jag bodde i Boston traffade jag manniskor fran en massa olika stallen, men att vi alla var "invandrare" gjorde liksom att man kande nagon slags samhörighet, även om man kom från två helt olika länder. Sen var jag dock mycket mer involverad i skolan där, vilket gjorde att det var lättare att träffa folk. Tack för uppmuntran, jag får hoppas att det blir bättre nu i och med jobb :)
RaderaHej!
SvaraRaderaJag vet inte om jag har lämnat en kommentar hos dig någon gång men jag brukar kolla in då och då :) Jag har ganska nyligen flyttat med min man till Austin men hans familj bor i Katy så vi är där ganska ofta, just nu till exempel :) Du får gärna höra av dig om du vill träffas någon gång.. Och SWEA är en bra grej, jag gick med i början av året och har träffat några jättetrevliga tjejer där igenom :) Happy 4th of July!
Vad kul att du hittat hit! Skrev en svarskommentar pa din blogg istallet.
Radera