Jag avslutade precis den av terminens kurser som gick i dubbel fart, så nu pluggar jag alltså "bara" på deltid fram till december. Otroligt skönt då det blev aningen mycket att även plugga heltid nu när jag jobbar minst 40 timmar i veckan. Jag att det blev så mycket där ett tag att jag fortfarande känner mig totalt utmattad och helt omotiverad till att plugga klart de andra två kurserna (vilket jag ändå såklart måste göra, ugh). Eftersom jag bara tar kurserna för att få credit så räknas inte betygen, bara man för över C (70%), vilket är rätt skönt, även om jag vanligtvis skulle tycka att ett C var bra nog.
Känner mig även riktigt omotiverad på jobbet fast av en annan anledning. Som jag skrivit förut tog jag ett jobb i väntan på att jag samlar på mig mina 150 credits och kan börja mitt accounting-jobb a.k.a. starta min karriär. Det jobbet jag har nu har ingen anknytning till vad jag pluggat och är inte så välbetalt för någon som redan har en bachelor. När jag tog jobbet var jag dock inte klar med min BA (så med tanke på det var lönen helt okej), samt att min chef påpekade att jag snart skulle få löneförhöjning, men att alla som inte har erfarenhet måste börja lite lägre. När jag började sa han till mig att jag skulle komma och prata med honom efter att jag varit på företaget i tre månader eftersom han tyckte att han egentligen betalade mig för lite. Han upprepade även detta under två andra tillfällen. När tre månader äntligen hade gått knackade jag på och frågade om vi kunde ha "the three month talk" men fick då svaret att det inte var en bra dag. "Remind me in a few days". Ett par dagar senare knackar jag på hans kontor igen men får då svaret att "there is so much going on right now, plus there have been a few mistakes made. Not that youuuu made them, but let's just wait until everything slows down a little". Jahapp. Det här var en månad sen och jag har inte hört något annat från honom än. Jag blir SÅ arg när jag tänker på det då han verkligen lovade mig en löneförhöjning, men jag vägrar att hålla på att böna och be när jag inte kommer vara kvar så länge ändå. Min plan sedan dag 1 har nämligen varit att säga upp mig precis innan jul för att kunna åka till Sverige och sen börja nya jobbet i januari nästa år. Detta är inget jag berättat för min nuvarande chef då jag verkligen behövde ett jobb i somras och jag kände att de kanske inte skulle anställt mig om de visste att jag bara planerade att vara där temporärt. Lite fult kanske, men tekniskt sett har jag ju aldrig lovar att vara där föralltid. I alla fall, vi bara är två personer i min department och den andra killen ska ta ledigt precis innan jul för att hans fru ska föda barn då. Det kommer alltså bara vara jag där då (tror de i alla fall), men faktum är att det är just då jag tänker sluta så ingen kommer kunna vara där och jag antar att det kommer bli kaos då det är vår avdelning som drar in 90% av företagets revenue. Detta har jag haft lite dåligt samvete över, men nu känns det nästan lite som att det kommer gå jämnt ut i och med att han vägrar att ge mig den där jäkla löneförhöjningen, hehe.
Vad tycker ni? Ska jag berätta tidigare att jag kommer att sluta så att de kan planera bättre (känner dock lite att det då är risk att jag blir sparkad så fort de hittat en ersättare om jag berättar för tidigt) eller ska jag dra ut på det och ge dem min two weeks notice två veckor innan jag planerar att sluta?
Känner mig även riktigt omotiverad på jobbet fast av en annan anledning. Som jag skrivit förut tog jag ett jobb i väntan på att jag samlar på mig mina 150 credits och kan börja mitt accounting-jobb a.k.a. starta min karriär. Det jobbet jag har nu har ingen anknytning till vad jag pluggat och är inte så välbetalt för någon som redan har en bachelor. När jag tog jobbet var jag dock inte klar med min BA (så med tanke på det var lönen helt okej), samt att min chef påpekade att jag snart skulle få löneförhöjning, men att alla som inte har erfarenhet måste börja lite lägre. När jag började sa han till mig att jag skulle komma och prata med honom efter att jag varit på företaget i tre månader eftersom han tyckte att han egentligen betalade mig för lite. Han upprepade även detta under två andra tillfällen. När tre månader äntligen hade gått knackade jag på och frågade om vi kunde ha "the three month talk" men fick då svaret att det inte var en bra dag. "Remind me in a few days". Ett par dagar senare knackar jag på hans kontor igen men får då svaret att "there is so much going on right now, plus there have been a few mistakes made. Not that youuuu made them, but let's just wait until everything slows down a little". Jahapp. Det här var en månad sen och jag har inte hört något annat från honom än. Jag blir SÅ arg när jag tänker på det då han verkligen lovade mig en löneförhöjning, men jag vägrar att hålla på att böna och be när jag inte kommer vara kvar så länge ändå. Min plan sedan dag 1 har nämligen varit att säga upp mig precis innan jul för att kunna åka till Sverige och sen börja nya jobbet i januari nästa år. Detta är inget jag berättat för min nuvarande chef då jag verkligen behövde ett jobb i somras och jag kände att de kanske inte skulle anställt mig om de visste att jag bara planerade att vara där temporärt. Lite fult kanske, men tekniskt sett har jag ju aldrig lovar att vara där föralltid. I alla fall, vi bara är två personer i min department och den andra killen ska ta ledigt precis innan jul för att hans fru ska föda barn då. Det kommer alltså bara vara jag där då (tror de i alla fall), men faktum är att det är just då jag tänker sluta så ingen kommer kunna vara där och jag antar att det kommer bli kaos då det är vår avdelning som drar in 90% av företagets revenue. Detta har jag haft lite dåligt samvete över, men nu känns det nästan lite som att det kommer gå jämnt ut i och med att han vägrar att ge mig den där jäkla löneförhöjningen, hehe.
Vad tycker ni? Ska jag berätta tidigare att jag kommer att sluta så att de kan planera bättre (känner dock lite att det då är risk att jag blir sparkad så fort de hittat en ersättare om jag berättar för tidigt) eller ska jag dra ut på det och ge dem min two weeks notice två veckor innan jag planerar att sluta?
Lamna du in din 2 veckors notice 2 veckor innan du vill sluta, tycker jag. Da ger du ju dem den tiden att ordna med nagon ny. Alternativt att du sager till i slutet av Nov att du tanker lamna in din notice snart om du vill ge dem lite mera tid. Var bara beredd pa att du kanske far sluta lite tidigare da isafall.
SvaraRaderaJa, det ar nog sa jag overvager att gora. Tack for din input!
RaderaJag tycker ocksa du ska vanta tills tva veckor innan, sarskilt nar din chef har lovat dig loneforhojning och inte gett den. Jag har markt att man maste vara valdigt sjalvisk inom jobbet, att tanka mer pa sig sjalv an sin arbetsgivare, for det ar precis det de gor - tanker pa sig sjalva. Sen tycker jag du ska lagga till att din notice ar ocksa till dels for att du aldrig fick den dar lovade loneforhojningen? Har du ett jobb som vantar i januari eller? Isf, sag att du fatt ett jobberbjudande som betalar mycket battre :P
SvaraRaderaJa, jag haller med, de tanker verkligen bara pa sig sjalva. Anda far jag liksom lite daligt samvete nar jag gor likadant tillbaka - sa konstigt egentligen. Jag har ocksa tankt att jag ska namna den uteblivna lonehojningen nar jag ger min notice, men kanner att jag sakert kommer skippa det och forsoka avsluta den obekvama konverstionen sa snabbt som mojligt, hehe. Japp, jag har ett jobberbjudande som vantar i januari :) Tack for peppen :)
RaderaOm du har två veckors uppsägingstid, ge dem två veckor.. De ger uppenbarligen ut tomma löften och säger du till för tidiggt kan det ju hända att de precis som du säger tvingar dig att sluta mycket tidigare.. Fast jag förstår dig, vill alltid vara "schysst" även om de inte är schyssta mot mig, undrar om det är en tjejgrej eller en svensk grej.. Curtis har minsann inga såna reservationer..
SvaraRaderaJa, det lutar at att jag ger dem tva veckor bara, mer an sa behover man ju faktiskt inte ge enligt kontraktet. Kan det vara en svensk grej att man ar lojal mot sin arbetsgivare? Michael har inte heller nagra sana reservationer och tycker inte alls att det ar jobbigt att saga upp sig. Dock ar han ju inte tjej heller, sa jag vet inte ;) Tack for peppning, har borjat fa lite angest redan, tycker det ar sa jobbigt nar folk blir arg/besviken pa mig... ;)
Radera