Noll motivation

Jag avslutade precis den av terminens kurser som gick i dubbel fart, så nu pluggar jag alltså "bara" på deltid fram till december. Otroligt skönt då det blev aningen mycket att även plugga heltid nu när jag jobbar minst 40 timmar i veckan. Jag att det blev så mycket där ett tag att jag fortfarande känner mig totalt utmattad och helt omotiverad till att plugga klart de andra två kurserna (vilket jag ändå såklart måste göra, ugh). Eftersom jag bara tar kurserna för att få credit så räknas inte betygen, bara man för över C (70%), vilket är rätt skönt, även om jag vanligtvis skulle tycka att ett C var bra nog.

Känner mig även riktigt omotiverad på jobbet fast av en annan anledning. Som jag skrivit förut tog jag ett jobb i väntan på att jag samlar på mig mina 150 credits och kan börja mitt accounting-jobb a.k.a. starta min karriär. Det jobbet jag har nu har ingen anknytning till vad jag pluggat och är inte så välbetalt för någon som redan har en bachelor. När jag tog jobbet var jag dock inte klar med min BA (så med tanke på det var lönen helt okej), samt att min chef påpekade att jag snart skulle få löneförhöjning, men att alla som inte har erfarenhet måste börja lite lägre. När jag började sa han till mig att jag skulle komma och prata med honom efter att jag varit på företaget i tre månader eftersom han tyckte att han egentligen betalade mig för lite. Han upprepade även detta under två andra tillfällen. När tre månader äntligen hade gått knackade jag på och frågade om vi kunde ha "the three month talk" men fick då svaret att det inte var en bra dag. "Remind me in a few days". Ett par dagar senare knackar jag på hans kontor igen men får då svaret att "there is so much going on right now, plus there have been a few mistakes made. Not that youuuu made them, but let's just wait until everything slows down a little". Jahapp. Det här var en månad sen och jag har inte hört något annat från honom än. Jag blir SÅ arg när jag tänker på det då han verkligen lovade mig en löneförhöjning, men jag vägrar att hålla på att böna och be när jag inte kommer vara kvar så länge ändå. Min plan sedan dag 1 har nämligen varit att säga upp mig precis innan jul för att kunna åka till Sverige och sen börja nya jobbet i januari nästa år. Detta är inget jag berättat för min nuvarande chef då jag verkligen behövde ett jobb i somras och jag kände att de kanske inte skulle anställt mig om de visste att jag bara planerade att vara där temporärt. Lite fult kanske, men tekniskt sett har jag ju aldrig lovar att vara där föralltid. I alla fall, vi bara är två personer i min department och den andra killen ska ta ledigt precis innan jul för att hans fru ska föda barn då. Det kommer alltså bara vara jag där då (tror de i alla fall), men faktum är att det är just då jag tänker sluta så ingen kommer kunna vara där och jag antar att det kommer bli kaos då det är vår avdelning som drar in 90% av företagets revenue. Detta har jag haft lite dåligt samvete över, men nu känns det nästan lite som att det kommer gå jämnt ut i och med att han vägrar att ge mig den där jäkla löneförhöjningen, hehe.

Vad tycker ni? Ska jag berätta tidigare att jag kommer att sluta så att de kan planera bättre (känner dock lite att det då är risk att jag blir sparkad så fort de hittat en ersättare om jag berättar för tidigt) eller ska jag dra ut på det och ge dem min two weeks notice två veckor innan jag planerar att sluta?

Sunday

Eftersom Michael's fodelsedag ar nasta vecka lyxade vi till det lite imorse med en brunch pa Black Walnut cafe. Det var perfekt vader, 25 grader och klarbla himmel, sa sjalen och jackan jag tvingat pa mig I forsok att fa till lite host- och myskansla akte av ratt snabbt da vi valde att sitta ute. Jag gillar verkligen oktober manad har I Texas, det ar antligen skont att vara utomhus utan att behova oroa sig over att svettas ihjal eller fa varmeslag. Ni vet den dar harliga varkanslan man far hemma I Sverige nar man, efter en fem manaders lang vinter, kan ga ut i t-shirt utan att frysa? Precis sa kande jag haromdagen pavag till min lektion, fast tvartom dara.

Sverigeresa?

Kanske, kanske, kanske blir det sa att Michael och jag beger oss till Sverige i en vecka over jul. Skulle vara sa himla roligt att antligen fa visa honom var jag kommer ifran, dock ar det mycket som ska klaffa sa vi vet inte riktigt an om det blir av. Anywhooo, jag har tittat lite smatt pa flygbiljetter, men kanner inte riktigt att jag har nagon jattekoll hur det ar bast att ga tillvaga for att hitta de lagsta priserna. Sa, ni som har rest mycket mellan Sverige och USA, vilka bolag/sidor brukar erbjuda basta priserna enligt er erfarenhet? Sa klart det varierar, men generellt menar jag. Vi flyger fran Houston till Stockholm. Alla tips uppskattas :)

Avslutar med en god morgon-halsning! Klockan ar lite efter 8am, jag ar uppe tidigt denna lordag da jag har en final i Ethics in Accounting att skriva om ett par timmar och passar pa att plugga pa Starbucks (mest for att ha en anledning att ga dit och kopa kaffe). Sneakade till mig en snabb bild, dock blev den inte sa bra eftersom det var aningen stelt att sitta och ta selfies med en kaffe i handen mitt bland andra kunder, sa det fick bli forsta basta.

So Backwards!!

Vissa saker här i USA är verkligen bakvända, en av dem det här med att låna pengar. För att ni som läser ska förstå bättre tänker jag skriva ut verkliga summor för att få min point across. Vissa tycker kanske att det där med pengar är känsligt och personligt, men nu är det ju som sagt min blogg och som tur är kan jag göra som jag vill här :)

I alla fall, som jag skrev tidigare var vi på väg att köpa hus för ett tag sen. Vi blev beviljade ett huslån på $150,000 (ca 964.000kr), vilket jag inte riktigt förstod hur det gick till da månadsavgiften hade blivit sa hög att vi inte hade haft råd att leva normalt (dvs kunna betala alla andra utgifter) om vi hade tagit ut hela beloppet. Nu bestämde vi oss dock för att vänta med husköp, men med det lånet färskt i minnet tänkte Michael att det var dags att börja skolan igen nu när jag nästan är klar med min utbildning och kan jobba heltid. Han vill gå en datorutbildning (fråga mig inga detaljer dock, vet nada om datorer) och var och "hälsade på" skolan och fick ett startdatum för första kursen. Det sista steget var att fylla i låneansökan då utbildningen kostar $15,000 (ca 96.400kr), och vi ansökte tillsammans om lånet eftersom chanserna att få det skulle vara bättre då. Två dagar senare fick vi svaret: denied. Vi ringde upp och pratade med the financial institution (vet ej vad det heter på svenska, lånebolaget?) och fick förklarat för oss att vi (båda tillsammans) inte tjänar tillräckligt för att kunna få ut lånet. Just nu tjänar vi tillsammans lika mycket som Michael skulle tjäna själv efter utbildningen, och även fast vi la ihop våra inkomster blev vi ändå inte beviljade. Kan tilläggas att vi båda jobbar heltid och även om vi inte på något sätt har topplöner så finns det miljontals amerikaner som tjänar mindre än vad vi gör. Tänk för dem som inte har en co-signer utan måste ansöka själva, och för att få ut ett lån måste man alltså tjäna mer innan än vad man beräknas göra efter utbildningen som man betalar för är klar? Så sjukt! Den största anledningen till att man utbildar sig är ju för att få högre lön, speciellt här i USA där löneskillnaderna är otroligt stora beroende på om man har fortsatt plugga efter gymnasiet/high school eller inte. Jag förstår verkligen inte hur vi kunde få ett huslån på 10 gånger så mycket pengar och sen inte få studielånet, jag antar att det är viktigare att folk kan köpa hus än kunna plugga (eh?). 

Planen nu är att hitta någon liknande utbildning som är billigare alternativt vänta till nästa år när jag börjat mitt nya jobb och tjänar bättre och ansöka igen. Nä, tacka vet jag CSN som beviljar studielån utan krav på hög inkomst INNAN man ens börjat utbildningen!